Spinkiga killar med glasögon och fettigt hår.
Jag har alltid varit svag för killar.
Nu när jag har hittat min drömman finns det bara en sorts killar jag känner för.
Varenda gång jag ser en spinkig kille med glasögon och fettigt hår sitta ensam på bussen känns mitt hjärta tungt. Jag känner sympati. Jag vet inte om det beror på filmer man sett där de mobbade pojkarna oftast ser ut så eller om det är för att min ena lillebror en gång gjorde. Men jag får alltid en känsla av att jag skulle vilja sätta mig ner bredvid dem, krama dem och berätta att jag skulle kunna vara deras vän. Att de inte är ensamma.
Men faktum är att de säkert inte är ensamma. De har säkert flickvän och hela bunten. Jag antar att jag helt enkelt har sett för många filmer om dåliga barndomar. Denna värld och dess fördomar..
Kommentarer
Trackback
