Flotta målningar på huden.
När man var liten ritade man alltid på händerna. Småsaker som hjärtan och stjärnor. När man blev äldre var det oftast telefonnummer som prydde händerna, om man nu hade något ritat överhuvudtaget. Idag målar jag knappt naglarna utan att få ångest för vilken färg man skall välja.
Jag har ingen tatuering.
Jag är den enda av de "stora" kusinerna på mammas sida som inte har någon. Sös klär sina ben med notband och hjärtan och Kusinerna har allt från ankare på tummen till seriesvordomar (@#&¤!) på tårna.
Själv har jag funderat på vad jag skall tatuera ända sedan jag var 15. I början skulle alla ha tribals som sedan förvandlades till ett begär av kinatecken. Många har sitt födelsedatum i gammaldags stil och vissa har fjärilar på skulderbladet. Nu, 5 år senare, har jag fortfarande ingenting.
"Välj något som ligger dig nära hjärtat" säger dem. Något som kommer att betyda mycket i resten av mitt liv. Men om jag hade tatuerat mig varje gång jag känner att något betyder mycket, så hade jag haft allt mellan arabiska bokstäver till pinuppor på min kropp. Jag antar att man måste komma på vem man är och sin egen stil, innan man ritar den på sin hud.
Bläck går ju faktiskt att tvätta bort och klistertatueringar man får i glasspaket försvinner efter några dagar. Men intatuerade minnen och favoritband kommer att sitta kvar hela livet. Jag vill nog vara helt säker på att jag fortfarande lyssnar på Elvis när jag är 80 år gammal innan han får pryda min hud.
Kommentarer
Postat av: Sös
Naaw! Vad fint skrivet! Tycker att du gör helt rätt i att inte tatuera dig om du inte är säker. I dagens läge är det dock coolt och vanligt med äldre människor som tatuerar sig - så du behöver inte stressa;)! Puss!
Trackback
