Livet är inte rättvist.


I min hand håller jag en bägare.
En bägare som endast kan fyllas till sin kant. När bägaren är full har jag två val, antingen låter jag den rinna över eller också låter jag innehållet sakta sjunka ner så att jag senare kan fylla den på nytt.

Min farfar dog för ungefär två veckor sedan.
Men min bägare är för full för att hantera två sorgeprocesser samtidigt.

Jag saknar er båda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0