Att ha en fot i verkligheten.



Vissa dagar går bra. Precis som ingenting har hänt.
Ibland kommer jag på mig själv att längta efter honom. Längta efter att få höra honom sjunga. Det är sådana dagar jag får påminna mig själv om att han inte längre finns. Bara för att ha en fot i verkligheten.

Andra dagar går sämre. Han finns vid varenda hörn, och påminner mig om allt han brukade göra. Han finns i vartenda kärleksfullt, äldre par jag ser och i varje sång som spelas på radion hör jag hans röst. Han finns i snapsflaskan som slås upp i glas efter glas. Han finns i varje minne, varje känsla, varje tår. Han fyller min kropp med kärlek, sorg och ilska. Men det är fortfarande inte verkligt och jag får fortsätta att påminna mig själv om hans excistens.

Allting är som en enda mardröm som jag varje dag ber om att få vakna upp ur. Jag vill att allting bara skall bli ett vagt minne och att vi kan fortsätta med våra liv, tillsammans med morfar. Han skall finnas där när jag gifter mig och får mitt första barn. Han skall hålla tal på mitt bröllop och lära min dotter snapsvisor hon sedan kommer att sjunga på dagis. Hon skulle fått uppleva min barndom. Hur perfekt den var, med honom.

Dåliga dagar vill jag skruva tillbaka tiden. Jag vill bära min midsommarklänning, sitta i morfars knä och fråga honom hur han blev blind på sitt ena ögat. Jag vill känna lukten av cigarettrök och kaffe när han sitter där under sin markis och berättar historien jag hört så många gånger förut.

Sådana dagar får jag påminna mig själv om sanningen, bara för att ha en fot i verkligheten.

Kommentarer
Postat av: Olle

Jätteväl formulerat, på kornet, så känner vi allihop

2010-05-13 @ 21:07:28
Postat av: Egoina

Så fint. Du är så duktig!

2010-05-17 @ 14:53:07
URL: http://egoinas.se
Postat av: milla

Okej. Texter brukar inte få mig att gråta, väldigt sällan iaf. Men nu kommer tårarna. Du har satt ord på många av mina känslor. Mina känslor som jag haft sedan min mormor gick bort för 2½ år sedan.

Jättefint skrivet!!

2010-05-21 @ 22:10:10
URL: http://millahelen.blogg.se/

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0