Låt det regna imorgon.


Imorgon är det begravning.
Jag vet inte hur det kommer att gå. Hur jag kommer att ta det, eller om sanningen sakta kommer att sjunka in efter. Jag har köpt min klänning, men jag vet inte om den duger. Kan någonting duga till morfars begravning? Kan någon klänning verkligen vara bra nog?

Ett sista farväl.
Det är därför vi går dit. För att förklara vår sorg och för att säga ett sista farväl. Men inget farväl duger för mig. Inga blommor kommer att vara tillräckligt fina. Ingen gravsten eller predikan. Inga tårar förklarar min tomhet. Inga ord eller tankar. Inget tar bort min känsla, min klump i magen. Ingen hand torkar mina tårar så som hans. Bara hans ord kan lindra min smärta. Bara hans försäkran att allt kommer att bli bra igen.

Hur kan detta sista farväl någonsin bli tillräckligt?
Jag hoppas det regnar imorgon. Himlen skall gråta så som jag. För ingen sol duger åt min älskade morfar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0