Att växa isär.


Tiderna förändras.
Vi är inte 16 år och skolkar lektioner längre. Vi går inte längre på fester hos folk vi inte känner och vi dricker oss inte redlöst fulla för att den första kärleken precis krossat våra hjärtan. Vi är inte de unga och naiva vi var. Vi tror inte att våra barn kommer att bli bästa kompisar och att vår vänskap kommer att hålla livet ut. Vi vet att det inte är vi mot världen och att ibland är man tvungna att gå olika håll.

Men jag kan berätta, att jag gillar det inte. Verkligen inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0