Hösten är här.
Jag älskar när solen skiner samtidigt som vinden är kylig. Kylig, men inte ännu bittert kall. Det får mig att vilja gå runt på tå, känna hur hela kroppens vikt vilar stadig på något litet. Det får mig att vilja sätta mig i mammas köksfönster, känna cigarettröken vina förbi och känna mig hemma. Jag röker inte och har aldrig tyckt det varit gott, men doften av cigarettrök har alltid fått mig att trivas. Här hör jag hemma. Hösten får mig att känna mig hemma. På ett sätt som jag inte gjort sedan morfar gick bort.
"Älskling jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns."
"Älskling jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns."
Kommentarer
Trackback
