Min Svarta Blogg

I tretton år har jag haft Zoegas. I tretton år har hon varit min absolut bästa vän. Men sedan vi tog henne till denna lägenheten har hon rivit sanslöst mycket på tapeterna. Kanske är det för att hon inte får gå ut längre. Kanske är det för att hon vet var hon får riva och inte riva hos mamma och pappa men inte här. I vilket fall som helst funkar det inte längre och när vi flyttar till vår sprillans nya lägenhet, med sprillans nya tapeter, vill vi inte att hon skall förstöra dem också. Så Zoegas skall få flytta hem till mamma och pappa igen. Hon skall få riva på träd, sitta i köksfönstret och kanske till och med slå lite på katten Casper när han äter före henne. I tretton år har hon sovit under täcket, vid min sida. Hon har bitit mig i håret när jag har sovit för länge och hon har alltid lagt sig bredvid mig när hon hittat mig gråtandes på soffan.

Även om ingen, ingen, kan ta Zoegas plats har vi nu köpt en ny katt som skall hålla Nima sällskap i vår nya lägenhet. Hon kommer dock inte flytta in hos oss förrän den 20:e Juni. Det kommer kännas så tomt. Men även om Zoegas inte kommer att sova bredvid mig varje natt, kan jag alltid trösta mig med att hon endast kommer att bo fem minuter bort.