Min Svarta Blogg

Jag hade precis fixat till sminket och ruffsat till håret. Jag hade en svart polotröja på mig och håret var klippt i en neutral hockeyfrisyr. Jag var 15 år gammal och så där onödigt kär i en kille med ljusgröna ögon och avrakat hår.

Jag satte mig på cykeln och cyklade ner till fritidsgården där det var bestämt att vi skulle träffas. Vi satte oss i en soffa med varsin hörlur i örat och jag var så himla stolt över min första Mp3. Vi lyssnade på Timbuktus "Alla vill till himlen, men ingen vill dö" medan andra sjöng singstar.

När klockan var halv nio, var det dags att gå hem. Vi hade skola dagen efter, trots allt. På vägen hem berättade han om senaste gången han var full och jag låtsades att jag förstod. Egentligen förstod jag ingenting. Jag var 15 år, okysst och hade aldrig ens druckit en hel folköl. Det enda jag kunde tänka på var ljusgröna ögon, Timbuktu och att han höll min hand.

Vi stannade utanför min gård och skulle säga hej då. Himlen var klar och det hade börjat snöa. Plötsligt kysste han mig och magen fylldes med fjärilar. Vi sa att vi skulle ses imorgon och jag gick raskt hem. Jag kunde knappt sova den natten. Tankarna snurrade kring ljusgröna ögon, snö och min första kyss.

Dagen efter hälsade han inte på mig i skolan och han svarade inte på mina sms. Jag kunde sitta i timmar framför datorn och vänta på att han skulle skriva på MSN. Men det gjorde han aldrig. På mitt rum lyssnade jag på Magnus Ugglas "Kan det vara kärlek?" och kladdade hans namn i min dagbok. Där skrev jag att jag älskade honom och att jag aldrig kommer att älska någon annan.

Inte förstod jag då att jag inte visste vad kärlek var och att jag fyra år senare skulle gå förbi honom på bussen utan att ens reagera. Att det enda jag tänkte på var min blivande sambo och hur många katter vi skulle ha. Men det är väl så, antar jag. När man är 15 år och precis fått sin första kyss.