Min Svarta Blogg

Jag har inte handlat en klänning på säkert en månad. Inte för att jag inte har handlat några kläder. Nej, nej. Jag har handlat massor av blusar, linnen och tröjor. Så mig går det ingen nöd på. Men nu har det börjat klia i fingrarna och "Du behöver inte fler klänningar"-argument fungerar inte längre. Jag måste köpa något. Jag måste, måste, måste, hör jag mig själv säga. Så jag och Dan har gjort upp en deal. Om jag inte handlar någonting nu, så får jag köpa TVÅ klänningar i september för då kommer vi att ha lite pengar över.

 

Så när jag inte jobbar, pluggar till min omtenta eller pratar med Sara i telefon så är jag inne på hemsidor och går igenom klänningar. Funderar på vilka som är fina nog att tillhöra min garderob. Jag har höga krav skall ni tro. De skall vara puffiga eller helt raka, helst vara i en rolig färg och inte sitta tajt om magen. Jag vill inte köpa någon som påminner om en klänning jag redan har. Det är slöseri. Precis som att det inte vore slöseri överhuvudtaget. Jag vet ju det, att jag inte behöver ett enda klädesplagg till i min garderob. Men vad spelar det för roll när det kliar i fingrarna och ögonen ser glitter och glamour? När känslan av att bära en nyköpt klänning gör världen lite bättre och mig lite vackrare? När en klänning får mig att bli mer självsäker och skapar mig en identitet?

 

Skapar mig en identitet. Ja, precis så känns det. Om jag är nöjd med det jag har på mig så är jag nöjd med mig själv. Det handlar inte om att vilja ha det nyaste i klädesbutikerna eller att ha det dyraste märket. Det handlar egentligen inte ens om klädesplagget i sig, utan känslan man får av det. Känslan man inte får när man bär klänningen en andra eller tredje gång, utan den känsla man får när klänningen är helt ny och man bär den för första gången.

 

Här om dagen började det att klia i fingrarna så mycket att fönstershoppa inte längre fungerade. Jag var tvungen att ha något. Då satte jag mig i soffan och tittade på "En shopaholics bekännelser". I slutet av filmen frågar Luke huvudrollsinnehavaren Rebecca varför hon shoppar och hon svarar "When I shop, the world gets better, the world is better. And then it's not anymore. And then I have to do it again". Och jag tänkte att herregud, det är ju så det är.