Rastlösheten.
Jag vet inte vad jag vill längre. Eller vad jag känner. Allt är en enda röra, samtidigt som att allt är hur klart som helst. Jag vill släppa allting, åka till Frankrike och plugga samtidigt som att jag bara måste dekorera om vår lägenhet. Jag vill hoppa av skolan och börja jobba igen, fast ändå är studera allt jag vill. Jag vill ta dig i handen, flytta till Stockholm och börja ett helt nytt liv, men ändå kan jag inte tänka mig ett annat liv än just detta.
Jag blir frustrerad och irriterad. Men ändå är det precis så som vi vill ha det. Det liv vi alltid tänkt oss. Precis så här, fast ändå inte. På något sätt.
Kommentarer
Postat av: Lisa
Jag förstår PRECIS hur det känns! ^^
Trackback
