Min Svarta Blogg

Jag har på mig ett par lila strumpbyxor, en svart fodralklänning och en himla massa ögonskugga. Jag har blont, plattat hår och tusen fjärilar i magen. Jag är 18 år gammal och påväg till en fest där jag vet att killen jag är kär i kommer att vara. Det vet jag, för han skickade ett sms till mig dagen innan och frågade mig om jag skulle dit. Mitt nummer tog han från chefens kontor, fast det vet jag inte än.

 

På festen kysstes vi för första gången och han ville inte följa med mig hem den kvällen. Han är antagligen inte tillräckligt intresserad av mig, tänkte jag. För så tänker man när man bara är 18 år och har en skev bild av vad kärlek är. Men en månad senare satt vi i hans säng och bestämde att nu är vi tillsammans. Trots att han är sex år äldre än mig. Trots att han har flyttat hemifrån och jag precis har tagit studenten. Trots att mitt liv precis har börjat och även om han inte vet vad han skall göra med sitt.

 

Nu, fyra år senare äter vi tre rätters-middag och skålar för att vi fortfarande är tillsammans. Vi sätter på en konstig film och jag somnar som vanligt i soffan. För trots att han är sex år äldre än mig, fungerar vi så himla bra. Trots att jag är rastlös och social och han älskar tysta hemmakvällar. Trots att vi är så himla olika är vi fortfarande tillsammans. För kärleken har ingen ålder, sade vi. Idag, för fyra år sedan.