När klänningarna inte längre blir burna.

Klockan är halv tolv och jag står på busshållsplatsen och väntar.
Jag tittar ner mot fötterna och drar lite i mina svarta, korta shorts.
Varför tog jag inte jeans?
Under shortsen har jag ett par svarta strumpbyxor i 100 den och är inte alls genomskinliga. Jag drar lite till i shortsen. Oh, varför kunde jag inte ta på mig jeans?
 
För två år sedan kunde jag inte bära något annat än klänning.
Jag tyckte jeans var tråkigt och hade kanske två par i min garderob. Att mina lår är fylliga och klänningarna korta, det brydde jag mig inte om. För det var så himla tråkigt med jeans. Idag går jag runt i oversized tröjor och jeans med högmidja, och avundas de som bär kjol. Tjejer som kanske har en storlek större än mig springer runt i korta kjolar och fina blusar, och jag rättar till min oversized tröja för att se till att den inte slätar sig runt magen. För det är så himla hemskt att visa sina former. Att visa att min mage inte är platt.
 
När klockan var tio var det dags att klä på sig för skolan.
Jag hittade ett par korta, svarta shorts i garderoben och tänkte att idag kanske jag kan ha på mig strumpbyxor. Det är ju bara en föreläsning trots allt. Men nu står jag här på busshållsplatsen, väntandes med klumpen i magen. Varför kunde jag inte bara ta på mig ett par jeans?

Kommentarer
Postat av: M

Och varför skulle inte du kunna ha klänning? Det brukar du ju ha.... ;-)

2012-11-07 @ 10:15:57

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0