Min Svarta Blogg

Ibland kan jag undra var det kommer ifrån. Det där eländiga dåliga självförtroendet som liksom alltid skall hänga sig kvar. Det liksom försvinner, men så kommer det tillbaka igen. Sådär periodvist på något sätt. Precis som ett mörker som skall klamra sig fast och inte riktigt försvinna helt. Förra året var ett bra år, men detta året har varit lite sämre. Jag har känt mig lite sämre. Det har ställts för höga krav, och den som ställer kraven är ingen annan än jag själv.

 

Att gå på högstadiet var en hemsk tid. Egentligen inte särskilt hemsk, jag var väl en normal tonåring. Men om det är något i livet som jag absolut inte vill göra om så är det just det, att vara 13 år gammal och helt osäker på vem man egentligen är. På något sätt var kraven så himla stora, på vem man skulle vara och hur man skulle bete sig. Någonstans var det så himla viktigt att inte väga över 60 kilo också. Jag vet inte riktigt vart det kom ifrån, men helst skulle man väga 54 kilo och alltid ha de senaste kläderna. Jag vägde inte 54 kilo, men jag vägde inte heller 154 kilo. Jag var en vanlig tonåring med en vanlig kropp som sakta men säkert började forma sig. Men var det något slagord jag fick höra så var det just det, tjock. Tjock och fet. När en kompis sedan skickade ett mejl till en kille hon tyckte om och fick tillbaka "Du och din feta kompis är så fula att ni skrämmer blinda barn", så kanske det etsade sig fast lite extra.

 

Men så började jag gymnasiet och gick ner 10 kg. Mådde bra, var hälsosam och var sådär tonårsdum som man ska vara när man är 17 år. Det jobbiga högstadiet glömdes liksom bort, som att det inte riktigt hade hänt. "Men varför väger du dig varje dag egentligen?" brukar jag få höra och fast att jag egentligen kanske innerst inne vet svaret så rycker jag på axlarna. För någonstans vill man hålla koll. Precis som att man en dag skulle vakna upp på morgonen och ha fått tillbaka de där 10 kilona under en natt, och kanske vara så ful igen att man plötsligt skrämmer blinda barn.

 

Samhället, idealen och framförallt 13-åriga pojkar är hemska. Någonstans måste man komma ihåg att alla kan helt enkelt inte väga 54 kilo och det är okej. Det viktiga är att jag är nöjd och ingen annan. Det där dåliga självförtroendet skall knycklas ihop till en liten boll och tändas eld på under nyårskvällen. För det skall minsann bli mitt nyårslöfte för i år.