När det blir enkelt.

Jag sitter på en fest i Landskrona hos en person som jag knappt känner.
Jag är där med Sara och Linnea och har på mig ett par jeans som jag köpte samma dag. Jag trycker på min mobil om och om igen, och kan inte alls förstå varför han inte svarar på mina sms.
 
Jag är 17 år gammal och kan inte sluta tänka på personen jag är tillsammans med. Personen som borde ringa mig en gång om dagen och borde svara på mina sms, men som aldrig gör det. Han som är sådär fruktansvärt lång och har djupblå ögon. Han som har fest hemma men bjuder inte mig, bara för att han skall kunna dansa med andra tjejer. Men den här kvällen är jag på fest. På fest i Landskrona hos någon jag inte känner och jag kan inte sluta titta på min mobil.
 
En annan kille bjuder mig på en cider och säger att mina nya jeans är så himla fina. Han är också lång och har sådär djupblå ögon. Senare under kvällen rappar han till en låt han kan utantill och bär mig i trädgården som att jag inte väger någonting. Han försöker kyssa mig sådär förbjudet och jag vänder bort huvudet för att jag inte kan. För att jag är så himla olyckligt förälskad i någon som har varit otrogen mot mig tio gånger. För jag är bara 17 år gammal och förstår inte alls vad kärlek egentligen innebär.
 
Ett år senare sitter jag på golvet på en hemmafest och kysser en kille med spretigt hår. Han är inte lång eller har djupblå ögon. Men han ringer mig varje dag för att fråga hur jag mår, bjuder mig på varje fest och är aldrig någonsin otrogen. Ingenting är sådär tonårskomplicerat längre. Utan bara så himla enkelt.

Kommentarer
Postat av: Jenny

Aw, så mysigt!:)

2013-01-06 @ 21:30:47

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0