Cellprovstagning.

Egentligen är detta en personlig blogg och jag tycker inte om att berätta alltför privata saker. Men jag tycker att cellprovstagning är ett viktigt ämne och jag tänkte ge er en liten insikt i hur jag upplevde det.

Jag fick min kallelse ungefär en vecka efter jag fyllt 23. Först hade jag tänkt beställa tid direkt. Men dagar blev veckor och veckor blev månader och jag hade fortfarande inte beställt en tid för cellprovstagning. Mestadels för att jag trodde att det skulle bli en jobbig upplevelse. Men så började jag sätta mig in i sjukdomen cancer. Jag tittade på sorgliga youtube-klipp om unga pojkar som gått bort i cancer och läste information om vad man kan göra för att undvika det. En sak som jag kunde göra var att ta ett cellprov. Detta för att se om jag har cellförändringar och ta bort dessa. Så jag bokade en tid och idag gjorde jag provet.

Jag fick en väldigt trevlig barnmorska som gick igenom proceduren grundligt innan vi började. Jag var väldigt nervös och förväntade mig ett stort redskap som skulle dra ut stora delar av min livmodertapp. Men istället tog barnmorskan fram en liten gummiborste som skulle borsta av celler från livmodertappen. Hela mötet tog cirka 7 minuter och jag satt i stolen ungefär 2 av dessa minuter. Jag kände inte borsten alls och det gjorde inte ont. Jag skall inte ljuga, det var obehagligt och det kändes annorlunda. Men det gör alla gynundersökningar.

Jag berättar detta för att förklara att man inte bör skjuta upp provet. Man behöver inte vara rädd. Det är viktigt att ta hand om sig själv. Kanske kan min upplevelse få er att vara mindre nervös än vad jag var när jag fick brevet. För när allt kommer omkring, vad är egentligen två minuter i en obehaglig stol?


Kommentarer
Postat av: Caroline Areskoug

Så himla bra att du tar upp detta! Påminde mig att jag borde kolla upp när jag ska kollas nästa gång.
Får jag fråga var du gick? Finns det i lödde? Som sagt borde jag nog kolla upp det, men känner inget förtroende alls för mottagningen i kävlinge.

2013-06-03 @ 21:21:10

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0