Min Svarta Blogg

Jag har en sådan dag idag. Det var längesedan nu, men de kommer ibland. En sådan dag när man liksom är rastlös och fruktansvärt trött samtidigt och där ingenting riktigt duger. Ingenting är riktigt roligt och även om det finns saker som man borde göra, så gör man inte dem. Om man dessutom mot all förmodan skulle försöka ge sig på att skriva det där elendiga dokumentet, så blir det ändå inget bra. Och jag är rastlös, så fruktansvärt rastlös. Men jag orkar ändå inte göra någonting, utan istället tittar jag på klockan och låter tiden ticka iväg.

 

Ibland får jag höra att jag alltid är glad. Jag är alltid glad och jag är alltid trevlig. För hur skulle man någonsin kunna tycka illa om mig? Jag svarar alltid med att det är bara personer som inte känner mig som faktiskt säger så. Personer som inte har umgåtts med mig tillräckligt länge för att se mig bli rasande över småsaker. Arg över att en fest inte blir lika lyckad som jag tänkt mig eller arg för att jag helt enkelt har en dålig dag. För även glada personer har dåliga dagar. Allting som går upp måste någon gång komma ner, är det inte så? Även humöret.

 

Idag är en sådan dag. En dag där inget längre är rationellt och allting är tråkigt. Så här sitter jag, med mitt dokument om hållbar utveckling och försöker skriva två sidor om miljöekonomi. Även om det imorgon kommer att vara intressant, så är det idag det mest tråkiga i hela världen.