Min Svarta Blogg

Först och främst vill jag tacka för kommentarerna jag fick angående mitt inlägg igår. Ibland brister det helt enkelt och när jag sitter helt tyst på ett seminarium och endast säger en mening så blir allt så himla påtagligt. Jag vill ju säga så mycket men vågar inte, och jag blir så fruktansvärt arg på mig själv. Att jag inte bara visar de som så länge har sagt att jag är dum, att faktiskt även jag kan. Att jag också är kunnig och smart. Tillslut gör man sig dum lite som en överlevnadsteknik, för att då är det okej. Det gör inte lika ont om jag är dum medvetet och de sedan skrattar åt mig. Hellre det än att jag säger något jag tror eller menar och blir till åtlöje av.

 

Jag vill bara att andra små tonårsflickor eller -pojkar inte skall tro att man måste vara det som andra har bestämt. Det var jättesvårt för mig att växa upp i en familj där det liksom var förutbestämt att man skulle lyssna på rockmusik och man skulle kunna det mesta. Jag älskar min familj, det är de som har gjort mig till den jag är idag. Men det var liksom svårt att vara den som inte riktigt passade in. Den som vägrade lyssna på Metallica i bilen och liksom fick skrika för att jag visst ville lyssna på Absolut Oriental. Men ibland är det okej att experimentera. Det är okej att vara 14 år gammal och inte veta vilken stil man skall ha eller vilken musik man skall lyssna på. Framförallt är det okej att inte veta allting, att ställa frågor och att vara nyfiken. Du är inte dum och det var inte jag heller. Det ÄR inte jag heller. Nu måste jag bara övertyga min 14-åriga lilla själ det. Den som fortfarande sitter tyst i ett hörn på viktiga seminarier och vägrar säga ett ljud. Det GÖR inget om du säger fel, huvudsaken är att du försöker.

 

Annars har jag baaaara suttit hemma och studerat till min tenta i miljöekonomi. Den är på 10 högskolepoäng och jag har så himla mycket att läsa. Men jag skall minsann klara det här också.