Min Svarta Blogg

Mitt namn är Sofie Strandberg. Jag är 23 år gammal och är uppvuxen i Löddeköpinge. Men vem är jag egentligen?

 

Jag var ganska bortskämd när jag växte upp. Eller ja, så bortskämd man kan bli med tre andra syskon. Allt har såklart en gräns. Jag fick ingen moped i födelsedagspresent utan fick själv spara ihop om jag skulle ha någon, medan mina föräldrar gladeligen betalar mitt körkort. Jag växte upp i en villa med stor trädgård och pool. Mina föräldrar körde mig ofta dit jag ville och om det regnade så behövde jag inte cykla ner till köpcentret. Så var det. Jag är en ganska bortskämd person. Men också en person som inte tycker om att ta något för givet. En person som vet att man säger tack och frågar först innan jag tar den sista potatisen. Bortskämd men artig helt enkelt. Det är så jag har blivit formad.

 

Det värsta jag vet är när någon försöker sätta in mig i ett fack. För vilket fack tillhör jag egentligen? Anser jag att jag tillhör den övre klassen som dricker rödvin ur speciella vinglas från ett märke jag inte ens kan uttala? Eller är jag en sådan där vegetarian som lyssnar på Bob Marley och tjatar om feminism? Kanske är jag en hårdrockare som endast klär mig i svart, har tatueringar överallt och röker minst ett paket cigaretter om dagen? För så är det ju. Man kan inte vara det ena utan att vara det andra. Det vet ju alla, eller?

 

Mitt namn är Sofie Strandberg. Jag är artig och bortskämd, smart men inte alls allmänbildad. Jag kan enkelt tala om för dig vilket bildformat du inte skall använda om du vill ha bra kvalitet på ditt fotografi, men har inte den blekaste om när Apple ger ut sin senaste telefon. All musik är bra enligt mig. She & Him, Håkan Hellström, Rolling Stones, Bruce Springsteen, Elvis men också Bruno Mars och Fun är artister som jag tycker är bra. Vegetarian är jag minsann inte, även om jag endast äter kött tre gånger i veckan. Jag tycker om att klä mig efter 60-tal men kan lika gärna ha på mig svarta jeans och en svart T-shirt. Jag har inga tatueringar och min navelpiercing tog jag ut när jag fyllde 20. Jag är snäll, trevlig och tycker om att vara social med fina personer. Men jag är också självisk, envis och blir ganska lätt irriterad.

 

För jag vet vem jag är och jag kan minsann berätta att jag tillhör inget jäkla fack.