Min Svarta Blogg

Du som föddes en varm sommardag 1995 in i en familj som redan hade två döttrar. Du som kom till världen samtidigt som en annan och fick slåss om uppmärksamhet i en familj med tre andra barn. Nu är du arton år. Arton år och ung. Full med förväntningar och med hela livet utlagt framför dig.

Kära lillebror, väx inte upp. Väx inte upp till en värld med vuxenångest om barn och karriärsval. Kan du inte för min skull vara arton år för alltid? Kunde du inte ha stannat som två dagar gammal? Jag, fem år gammal med en vit och blommig sammetsklänning, kunde för alltid hålla din hand med mitt pekfinger. 

Lillebror väx inte upp. Väx inte upp till en värld med högskola, månadslöner och framtidsångest. Var ung, var tonåring. Kyss fina tonårsflickor med fräknar på näsan och för höga klackar. Dansa till techno tills solen går upp och spela datorspel som att det inte finns någon morgondag. För det är nu livet är som bäst. När man är arton år och ovetandes om världen.

Snälla lillebror, väx inte upp.