Jag låter lungorna fyllas med sommarluft medan mina rosagrå Asicsskor studsar försiktigt på asfalten. Jag springer förbi en äldre man med en liten hund och två kvinnor med barnvagnar. Känner doften av syrener och björk medan jag springer förbi ett snår av buskar och träd. Jag mår bra och jag känner mig frisk, ren på något sätt. Som om en frisk fläkt går igenom hela mig och rensar vartenda blodkärl.
Så jag springer. Springer för att i 23 minuter sluta tänka på vem jag kunde ha varit och istället fokusera på den jag är nu, det jag gör nu. För att i 23 minuter kunna fokusera på mig själv. Jag springer för att jag en dag skall sluta ställa mig på vågen och räkna hur många hekto jag har gått ner sedan igår. För att jag skall sluta stå på ICA och titta vilken crème fraiche som har minst kalorier och fetthalt. För att jag skall kunna titta på mig själv i underkläder utan att dra aggressivt och hårt i min mage, precis som att jag önskade att den aldrig hade funnits. Jag springer för att lämna tragiska högstadieminnen bakom mig och för att jag skall sluta himla med ögonen när min terapeut säger "Du är bra som du är".
Jag springer för att jag skall börja säga tack för komplimanger istället för att avvisa dem. För att jag skall må bra. För att jag skall känna mig hälsosam, stimulerad och mindre rastlös. För att jag skall uppnå mål och drömmar som jag aldrig har trott att jag kunde. Jag springer för att bli mindre stressad. För att jag skall vara lycklig och nöjd med livet. För att jag blir glad av det, och det är det viktigaste.
Så jag pratar om det. Jag skriver krönikor och blogginlägg, postar bilder på hur många kilometer jag har sprungit och hur snabbt det gick på Instagram och skriver kommentarer på Facebook. Jag skriver krönikor om mitt dåliga självförtroende och hur bra löpning får mig att må. Jag gör detta, för att det är så himla viktigt. Det är så otroligt viktigt för människor att förstå att det finns de som tänker såhär. Att fast de alltid är glada och ler, så smular de sönder inombords. Det är viktigt att berätta att dessa människor inte är ensamma och att det är okej att må så. Så jag blir personlig och privat och förklarar att det är viktigt att göra något som får en glad. Viktigt att göra något som gör en lycklig. Så, jag springer.
