Hon som tittar när han inte ser.

Och här kommer min nya text! Det har varit en del krönikor om kärlek den senaste tiden. Men kärlek är ju det finaste och mest dyrbara vi har. Det är något som skall uppmärksammas och uppskattas. Här kommer i alla fall en text om hur det är att vara 14 år gammal och kär i någon som inte vet att man existerar.
 
 
--> Jag ligger i min säng med uppspärrade ögon och kan inte sova. Det är en fredag och klockan är bara elva på kvällen. Utanför dörren hör jag hur mina småbröder tittar på en actionfilm, hur någon blir skjuten och en bil som gasar iväg. Jag vänder och vrider på mig men kommer inte till ro, kan inte somna. Jag blir såhär när jag är kär. Rastlös och okoncentrerad, vill göra något men egentligen vill jag inte göra någonting alls. Så istället ligger jag i min säng en fredagkväll klockan elva och försöker sova bort mina känslor.
 
Han är fastsvetsad bakom mina ögonlock och försvinner inte. Jag fortsätter att tänka på hur hans axel nuddade vid min när vi möttes i en trång korridor på väg mot svenskalektionen. Hur jag i två sekunder slutade andas när hans jeansjacka drogs mot min röda bomullskofta. En - två, och sedan var det över. Jag tänker på när han skulle hälsa på min tjejkompis och med ett överseende sa hej till mig också. En snabb blick, en nickning och ett ord - hej. Sedan vände han sig om och gick, och jag stod kvar och granskade vartenda steg han tog.
 
Över skåpen kunde jag se när han pratade med en kille i parallellklassen. Sättet han drog sin hand mot nacken. Hans mörka, vågiga hår som var kammat i en perfekt snedbena. Hans långa t-shirt som täckte hans beniga axlar och hans smala armar. Hans pianofingrar som ivrigt gestikulerade medan han pratade.
 
Jag vet hur hans cykel ser ut. Den är gammal, ljusgrön och brukar ha en vit plastpåse på sadeln. Jag brukar titta efter den när jag kommer till skolan, letar för att se om han redan är där. Ibland kan jag se den utanför matvarubutiken och då vill jag gå in, köpa mjölk eller annat bara för att se om han är där.
 
Jag vänder mig om i sängen så att jag ligger på magen och borrar in ansiktet i kudden. Det spelar ändå ingen roll. Det är struntsamma att jag vet vad hans vänner heter, vilken lektion han brukar skolka ifrån eller att hans cykel är ljusgrön. Det spelar ingen roll, för hur mycket jag än vet om honom så vet han absolut ingenting om mig. Jag är endast den där tjejen han råkade nudda vid, i en alldeles för trång korridor. Hon som alltid tittar när han inte ser.

Kommentarer

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0