Min Svarta Blogg

 

Vet ni, jag har lyssnat på så många sommarprat den senaste tiden. En del har varit OK, vissa har varit mindre bra och ett par har varit helt fantastiska. Här kommer en recension av de jag lyssnat på den senaste tiden!

 

Petra Mede: Petra Medes sommarprat tyckte jag väldigt mycket om. Hon pratar i berättelser och vi får följa med genom hennes uppväxt, och tar del av den ständiga existentiella ångest som alltid ligger och gror där i bakhuvudet. Jag kände så mycket igen det hon pratade om och tror att många andra gör det med. Hon blandar komedi med en öppen sårbarhet, något som verkligen går rakt in i hjärtat. Älskar när hon säger "Det finns bara en sak jag vet helt säkert här i världen och det är att det uttalas EGENTLIGEN och inte "EGENKLIGEN". Det uttalet dör med mig, det kan jag lova", haha. Hennes musik var dessutom fantastiskt bra. Petra Medes sommarprat får alltså 5/5 av mig!

 

Sabina Ddumba: Sabina Ddumba pratar mycket om sin familj och det starka bandet till sin pappa. Hon pratar om kärleken till Uganda och den svåra relationen till sin mamma. Det är så många som säger att ens familj är det närmsta man har och jag har alltid sagt att blod är inte tjockare än vatten. Sabina berör detta ämne också, att kanske kommer hon och hennes mamma att ha en bra relation igen, kanske inte. Hon pratar också om sin kärlek till musiken och de artister hon har haft som förebilder. Sommarpratet var ärligt och fint och dessutom har Sabina en härlig berättarröst.

 

Katarina Wennstam: "Jag vill berätta varför jag tycker att jag måste fortsätta bråka om kvinnors rättigheter. Och varför du också borde göra det." säger författaren och journalisten Katarina Wennstam. I hennes sommarprat belyser hon frågor som rör mäns våld mot kvinnor och kvinnors rätt till sin sexualitet. Hon pratar om #metoo och att vår fight inte är över, vi måste fortsätta kämpa för jämställdheten. Vi står alla som vinnare i ett rättvist samhälle. Detta sommarprat är mycket viktigt. Katarina tar upp sånt som vi pratat om många gånger förut, men som tåls att sägas igen. Kampen är inte över, vi måste fortsätta. Så att våra döttrar kan känna sig trygga när de går genom stan, så att de har möjlighet att klättra till toppen utan klösa sig fram och för att deras "Nej" inte ska ses som en tveksamhet på grund av längden på deras kjol.

 

Mark Levengood: Detta är Mark Levengoods sjätte sommarprat. Mark berättar om när han kom ut som homosexuell och om glädjen över att ha vågat bygga sin vuxna identitet på vem han egentligen är, utan att låtsas. Han säger att det idag är mycket enklare att vara öppen med sin sexualitet än vad det var förr. Han berättar också om den grova misshandeln han en gång utsattes för i Mora, om deras avsikt att skada honom endast för att han älskar en man istället för en kvinna. Förutom viktigt budskap är Mark också en fantastisk sommarpratare! Gillade det mycket.

 

Ahmed Abdirahman: Ahmed är näringspolitisk expert, född i Somalia och bosatt i Stockholm. Genom hans sommarprat får vi följa flykten från Somalia, uppväxten i Stockholms Tensta och vidare till miljardärshemmet på Manhattan där hans karriär började. Ahmeds sommarprat är fint, spännande, intressant och emellanåt riktigt roligt. Det handlar om vikten av förebilder och mänskliga möten, om utanförskap och hur vårt Sverige måste arbeta med integrationsfrågor på djupet.

 

Stefan, pappa till Ebba: 11-åriga Ebba Stefansdotter Åkerlund var en av de som dog i terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm förra året och detta är hennes pappas sommarprat. Först var jag tveksam till att lyssna på det, för jag trodde inte att jag skulle klara av det. Trodde att jag skulle tycka det var för hemskt och sorgligt, men lyssnade ändå. Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Hur kritiserar man ett sommarprat som handlar om att förlora ett barn? Stora delar av pratet kändes som propaganda, och på sätt och vis var det nog det. Jag kände att Stefan, istället för att förmedla Ebbas minne, ville fokusera på sin sorg, depression och hatet. Han pratar om sitt missnöje med regeringen, hans låga skadestånd efter Ebbas död och ensamheten han befinner sig i just nu. Och fast att jag förstår att hans sorg måste vara enorm och att det inte finns något som kan sätta ord för det han har gått igenom, kändes inte sommarpratet välkomponerat.

 

Ingrid Wall: Ingrid Wall är mamma till journalisten Kim Wall som mördades förra året. Hon pratar om sin dotters fall, utredningen och sorgen, samtidigt som hon redogör för dotterns goda arbete som journalist. Hon vill göra allt för att hålla dotterns minne vid liv, men hoppas att Peter Madsens namn med åren ska tyna bort. Detta sommarprat var jag alldeles fast i, från början till slut. Men varför? Varför tycker jag bättre om Ingrids sommarprat än Stefans? När de i grund och botten handlar om samma sak – sorgen efter sitt barns död. Ingrids sommarprat innehåller hopp, och vi människor behöver hopp för att orka fortsätta. Vi måste tro på att det goda segrar i slutändan. I cirka en timme fokuserar Ingrid på Kim Walls minne och hedrar henne. Hon säger att hon inte vill fastna i hatet, för Kims mördare är inte värd det. Hon blickar framåt, och i denna för tillfället ganska hårda värld tycker jag att det är ett fint och behövligt budskap att förmedla.

 

 

Av dessa sommarprat gillade jag Petra Medes, Katarina Wennstams och Ingrid Walls mest. Vilka sommarprat är era stora favoriter?