Min Svarta Blogg

Malmö

Jag tänker just nu mycket på vad den här staden har gett mig. Jag promenerar längs Varvsgatan hem efter jobbet, lyssnar på en podd och känner hur asfalten vibrerar under fötterna. Det är som att staden tillhör mig, samtidigt som den tillhör så många andra. Jag kan vartenda hörn utantill, samtidigt som den är i ständig förändring.

 

Jag kommer alltid att vara tacksam för den jag blev när jag flyttade hit. Det är som att jag var ett stadsbarn redan från början, något jag var född till att vara. Jag ville mer, skrek efter stimulans och min lilla barndomsby kunde inte ge det jag behövde.

 

Det är här jag hittade mig själv, började rota i min potential och lita på mig själv. Jag ser alla människor runt omkring och vet att världen är så mycket bättre när alla inte är likadana. Det är här jag slutade banta. Slutade räkna på näringsinnehållet i varje livsmedelsprodukt och får inte längre panik när vågen visar tre kilo extra.

 

Det är här jag blev vuxen. Jag vet inte när eller hur det hände, men plötsligt infann sig ett lugn. Det var som att jag bara sjönk in i den jag hade blivit, som att allt föll på plats. Små, bitska kommentarer sätter sig inte längre i mitt bakhuvud och gnager, och jag vill inte längre jaga bekräftelse. Det är här jag lärde mig att sträcka på mig en centimeter extra.

 

Och vem vet vad som händer i framtiden. Vem vet om det blir en lägenhet i stan eller ett hus någon helt annanstans. Jag vet bara att just nu, just här vibrerar asfalten fortfarande under mina fötter.

 

Jag hittade till din blogg vid Egoina för många (!) år sedan och sedan dess har jag varit fast, vid ditt sätt att skriva, se på livet och skildra det vardagliga. Du känns som en sådär fin vän som man alltid blir glad av att träffa, trots att jag bara ”träffar” dina reflektioner genom text. Tack för att du delar med dig, önskar dig en riktigt fin start på hösten!

Berätta gärna om Malmös bästa glass!! Ska dit på onsdag o torsdag o älskar glass, såklart!!😊