Det som aldrig blev en bok

 
Jag hade en dröm för ett par år sedan att skriva en bok. Eller, jag har väl den drömmen fortfarande på sätt och vis. Jag ska bara ta mig tiden och orken.
 
Men då och då har jag skrivit ner små anteckningar i min telefon. Anteckningar som var tänkt till boken. Jag tycker de är ganska fina, och det är synd att de aldrig får bli lästa så jag tänkte publicera dem här.
 
Boken var tänkt att handla om Hanna som träffar Sebastian på en fest och blir blixtförälskad. Han är inte som någon annan, och framför allt är han inte som henne. Hon vill in i hans värld och bygger upp en besatthet av honom. Sebastian trivs med Hannas uppmärksamhet, och utnyttjar den när det passar. När storyn börjar har också Hanna redan en pojkvän.
 
Hoppas ni gillar!
 
-----
 
Jag står utanför ditt bostadshus. Jag vet att du bor här för att jag har letat upp det på nätet. Jag googlade ditt namn, kollade på hitta.se och tittade igenom din Facebookprofil. Det är tolv dagar sedan vi sågs sist. Tolv dagar sedan jag råkade springa in i dig på KB och du viskade i mitt öra att det var kul att ses. Sedan dess har jag inte fått nog. Jag har tittat igenom ditt Instagramkonto och försökt lista ut om någon av alla de där tjejerna som står bredvid dig på bilderna har varit din flickvän.

Nu står jag utanför ditt hus och försöker lista ut vilket fönster som är ditt. Det är ett vitt lägenhetshus precis bakom Möllevångstorget och jag funderar på om du är själv eller har någon hos dig ikväll. Jag vill ringa på och säga att jag vet att detta är galet men jag tycker om dig så att det värker innanför bröstkorgen. Men det gör jag inte. Istället står jag kvar i kylan och funderar över hur din lägenhet ser ut.

-----


Jag står i Citytunneln på centralen och ska ta tåget till Hyllie. Kvinnan som står två meter bort från mig äter en hel gurka, precis som att det vore ett äpple eller en morot. Det kan vara något av det konstigaste jag sett men ändå registrerar jag det inte, reagerar inte ens. Det enda jag kan tänka på är dina händer mot min ländrygg och din andedräkt som värmer mina läppar. Att du andades så snabbt och tungt att jag nästan sögs in i dina lungor. Oavsett hur mycket tågstationen ryker blöt hund och dagisbarn så kan jag inte bli av med din doft, lukten som etsat sig fast i näsborrarna. Den som är en blandning av öl, herrparfym och cigarettrök.


Jag får ett sms och hoppas att det är du men det är det inte. Det är istället han som jag har varit tillsammans med i två himla år och delar en lägenhet med. Han som säger "jag älskar dig" varje kväll och som alltid pussar mig på pannan innan han går till jobbet. "Vad gör du?" frågar han och jag vill skriva att jag fantiserar om någon annan. Någon som får mitt hjärta att värka och som luktar en blandning av cigarettrök och herrparfym. Men det gör jag inte. Istället går jag på mitt tåg och skriver ingenting.


-----


Du sa att jag var fin en kväll. Vi var på samma fest och jag hade en ny klänning på mig. Jag gick fram för att hälsa och din tjejkompis som stod bredvid slängde ur sig att klänningen var fin.


"Ja, jättefin" sa du instämmande samtidigt som du inte släppte mina ögon med blicken. Just då sved det i hjärtat. Jag ville bara ha dig, ha dina läppar mot min nacke och dra mina fingrar genom ditt mörkbruna hår. Inte är det väl bara jag som känner den här kemin? Du måste också känna den. Känna hur mycket jag längtar efter dig och söker dig med blicken. Du måste veta att jag vill vara din. Jag måste få vara din.


-----


Jag tittar efter honom ibland. Sitter på Möllan, Far i Hatten eller KB och tittar efter en pojke med mörkt, vågigt hår. Mitt hjärta stannar till varje gång jag ser axeln på någon som liknar honom. Jag andas in, tittar och andas ut. Tänker nej, inte den här gången heller. Och jag vet inte om det är bra eller dåligt varje gång det inte är han som vänder sig om.


-----


Efter en löprunda brukar jag alltid lägga mig i gräset på min innergård. Det är något med känslan av svettig hud mot svalt gräs som jag gillar. Jag känner hur värmen alstras genom kläderna och blodet pulserar upp över kinderna och gör dem röda. Ibland funderar jag på hur det skulle vara om jag träffade honom när jag var ute och sprang. Skulle han tycka att det var imponerande när han såg svetten rinna längs min panna. Skulle han tycka att jag var något speciellt då?


-----


Jag vet att du ser mig i periferin medan du trycker upp en annan tjej mot väggen och kysser henne på halsen, letar dig fram med din läppar till hennes bröst.

Vi står på KB en lördagsnatt. Klockan är två och vi har druckit ett par för många öl. Jag sveper min Corona och iakttar dig medan din tunga trycker sig in i hennes mun.


Jag vet inte om du bryr dig att jag ser på. Jag vet bara att jag inte är tillräckligt annorlunda för dig. Jag har inga tatueringar, svart lockigt hår eller illröda läppar. Jag odlar inte krasse i mitt fönsterbläck eller deltar i politiska demonstrationer. Jag är inte vegetarian och jag kan inte måla. Jag är en helt vanlig mellanmjölksmalmöit som tittar på linjär TV och äter macka med leverpastej i soffan.

Hade jag varit annorlunda kanske det hade varit jag som just nu var upptryckt mot en vägg med benet slingrandes kring ditt lår. Din hand som sakta letar sig fram under kjolen.


Kommentarer
Postat av: M

Jättefint skrivet! ❤️

2020-10-03 @ 16:35:53
Postat av: Isabell

Jättefint skrivet! Den boken hade jag lätt velat läsa!

2020-10-04 @ 09:28:13
Postat av: hejhej

Jäklar vad bra!! Hade du skrivit en bok hade jag köpt den på en gång! Wow!

2020-10-16 @ 11:24:44

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0