Min Svarta Blogg

 

En månad! En månad sedan jag vaknade upp på UVA och blev nerrullad till en liten trött bebis. Den här månaden har gått fort och lånsamt samtidigt. På ett sätt känns det som att han är äldre och på ett annat som att han kom igår.

 

Jag tänker att vi gör en liten statusuppdatering, som jag brukade med graviditeten.

 

Jag mår bra! Bättre och bättre faktiskt. Jag kan nu gå 5 km utan att få ont i ryggen och snittet gör inte lika ont. Det ser ut att ha läkt fint och nu tejpar jag bara då och då med steri-strips. Psykiskt sätt mår jag också bättre. Jag försöker att inte tänka på eventuella framtida graviditeter och förlossningar och bara vara här och nu. Är så kär i denna minimänniska som jag burit på i 9 månader.

 

Frans mår också bra! Han har varit inne i ett språng nu enligt min bebisapp och har varit lite smågnällig. Det är mest på kvällar och nätter han är ledsen och vill amma hela tiden. Imorgon ska vi göra en månadscheck på BVC, då får vi se så att han växer som han ska. Men annars har jag märkt att han tittar mer på mig och Dan nu, inspekterar våra ansikten. Och så tycker han att den lilla mobilen ovanför blöjstationen är intressant.

 

Lite som jag hade tänkt och samtidigt inte. Jag trodde att Frans skulle sova mer själv och inte vilja vara så nära hela tiden. Där trodde jag helt fel. Vi har inte heller fått selen att funka riktigt än. Frans älskar sin vagn, men är inte jättepepp på babyselen haha. Men skam den som ger sig! Och den här amningen alltså, just nu känns det som att jag inte gör något annat.

 

En del av mig längtar tills Frans blir lite äldre så att det ska bli lättare att ta sig ut, att nacken blir lite mer stabil och att man får mer respons från honom. Samtidigt försöker jag verkligen vara i nuet. Han är bara såhär liten en gång och då får jag passa på att njuta och mysa och lukta på hans lilla huvud <3