Min Svarta Blogg

Fredagstankar

 

Jag tänkte att vi skulle prata lite! Det var länge sedan.

 

• Jag börjar äntligen landa lite efter förlossningen. Jag har pratat med förlossningens kurator tre gånger och det finns mer hjälp om jag vill ha. Men jag känner att jag börjar få lite perspektiv till det hela. Jag kommer som sagt gå igenom min förlossningshistoria sen, men jag vill vara tydlig med att det inte är själva kejsarsnittet som har gjort mig så ledsen. Det är komplikationerna efteråt och de dramatiska omständigheterna under förloppet.
  
  Jag ville verkligen inte bli sövd, men i slutet fanns det inget val. Efteråt fick jag reda på att det var väldigt svårt att få ut Frans, han satt fast och man fick skära i min livmoder flera gånger för att få ut honom. Detta ledde till att jag förlorade mycket blod och de hade svårt att sy ihop mig.
  
  Jag är väldigt tacksam över att både jag och Frans mår bra idag och så glad över all hjälp vi fått efter förlossningen. Vilka jäkla hjältar de är inom vården.
  
  
• Men herregud vad dagarna springer förbi! Frans är vaken rätt mycket på nätterna, så vi försöker ta sovmorgon och inte ställa för höga krav på dagarna. Men det är inte mycket vi hinner med just nu och allt blir lite av ett projekt. Man längtar tills Frans är lite äldre och samtidigt vill man stanna tiden. Det är i alla fall skönt att Dan kommer vara ledig fram till efter jul så vi får lite tid tillsammans som familj.
  
  
• Idag ska vi ha en typisk mysfredag! Det blir tacos, Idolfinal och prosecco från vår proseccokalender. Så glad över att vi köpte den! Verkligen vardagslyx såhär i bebisbubblan.
  
  
• Frans börjar landa lite i sitt utseende. Han var så svullen och tilltryckt de första dagarna på BB, men nu tycker jag verkligen att han är världens sötaste bebis. Vem är han lik dock? Är han lik mig eller Dan? Eller oss båda kanske?

 

Hoppas ni har en fin fredag!

Jag förstår att du inte ville bli sövd. Det ville inte jag heller, blev det med min 2020-bebis. Kändes efteråt som jag missat hela förlossningen och kändes jättekonstigt att inte träffa honom för första gången tillsammans med min man, att han redan varit med honom i flera timmar innan jag fick komma ner till dom. Men samtidigt var där ju inget annat val så känns som jag får acceptera det. Som du skriver också att det viktigaste är ju att man själv och bebisen mår bra. :) <3