Min Svarta Blogg

Så är det snart den 22 november och min BF. Imorgon är vår bebis beräknad att anlända och än så länge händer inte mycket. Blir detta min sista graviduppdatering? Jag hoppas det, men man vet ju aldrig.

 

Fysiskt, generellt bra. Jag blir trött snabbt, kan inte gå långt och det är fortsatt jobbigt att böja sig ner och så vidare. Psykiskt sätt mår jag helt okej. Jag börjar bli lite orolig inför förlossningen samtidigt som jag är väldigt redo. Jag är också orolig för den första bebistiden. Kommer jag ställa för höga krav på mig själv? Förväntar jag mig att vi snabbt ska komma in i det, kroppen ska återställa sig direkt och jag ska kunna hitta på en massa roliga saker?

 

Jag mår inte bra av att bara vara hemma och ta det lugnt. Så jag oroar mig för hur den första bebistiden kommer att bli när det är just det jag måste göra. Jag hoppas att jag kommer att älska det, att jag kommer vilja vara hemma och bara gosa med vår bebis. Men är orolig för att jag ska känna mig ledsen och nedstämd och rastlös.

 

 

Jag har mått fysiskt bra nästan hela tiden. Jag har haft ont i ryggen emellanåt, men så fort jag började gå i ordentliga skor så blev det bättre. Allt annat har gått väldigt smidigt. Jag har knappt mått illa, känt bebisen mycket och inte varit särskilt trött.

 

Men jag skulle inte säga att jag har älskat att vara gravid. Först tog det ganska lång tid innan jag ens fick en mage och hade lite ångest över det. När magen sen väl växte, växte också allt annat. Kroppen förändrades och jag hade svårt att acceptera det först. Jag har liksom inte känt mig så fin som jag vet att andra gravida kan göra.

 

Självklart har det också varit mysigt. Det är väldigt konstigt när man tänker att det som puffar och rullar runt i min mage faktiskt är en bebis.

 

 

Hur kommer han se ut, och vem är han? Det ska bli roligt att lära känna honom. Och när sätter allt igång egentligen? Hoppas snart <3