Min Svarta Blogg

Det är fredag och idag åker vi till Sölvesborg. Jag lyssnade på Hanna och Amandas fredagspodd och de sa att de vet att det är sommar när de åker till Gotland. Så jag säger samma, fast jag vet att det är sommar när jag åker till Sölvesborg. I år är vi en person extra. En person som ska få se Sölvesborg för första gången! Längtar efter att ge honom den trygghet och det sommarmys som jag vuxit upp med.

 

Den här veckan är första veckan som jag känner mig glad igen efter operationen. Jag går runt på ICA Maxi och känner ett pirr, tänker att livet är så himla fint och lägger ner sommarpimörer i min varukorg. Jag har njutit av solen, promenader, Frans runda kinder och att balkongdörren har kunnat stå helt öppen.

 

Efter operationen var det som att komma ner i ett svart hål. Jag kunde inte släppa hur dödlig jag är och skört livet är. Jag började leta symptom i kroppen. Varför har jag plötsligt så ont i ryggen? Har jag inte lite ont i magen? Är det vanligt med magkatarr efter en operation? Jag kunde inte släppa det. Kunde inte slappna av. Ringde avdelningen på sjukhuset där jag låg inne och ställde alla frågor jag hade om gallblåseoperation. Fick sedan en bok om hälsoångest av min terapeut och sakta började jag klättra ur hålet igen. Började leva igen.

 

Det är hemskt hur det kan gripa tag i en, ångesten. Och det finns inte mycket att göra än att bara åka med, låta det skölja över en samtidigt som man intalar sig att det inte är på riktigt. Jag var mitt uppe i att bearbeta min förlossning när allt med gallblåsan hände. Jag hade ett möte med min förlossningsläkare inbokad, men fick avboka eftersom jag låg inlagd samtidigt som mötet var. Nu har jag inte haft orken att ta tag i det. Låter det gå någon månad till och kanske att jag bokar in ett nytt möte sen.

 

Min terapeut säger att jag har varit med om ganska mycket de senaste 6 månaderna och det är skönt att höra henne säga det. För det är ju inte så vi gör egentligen. Vi bara låser in allt inom oss och fortsätter livet. Kämpar på och låtsas som ingenting. Det är så man har lärt sig, fast att hjärtat är som ett stort svart hål.

 

Men nu är sommaren här. Jag läser min bok och tar ett steg i taget ur det där hålet. Åker till Sölvesborg och dricker kaffe på en solig terrass. Ser min son leka med sin nästkusin och tänker att så fint livet är.