Min Svarta Blogg

Det är roligt att titta på gamla bilder.
Speciellt för att se hur håret förändras mellan åren. Rakt till lockigt, brunett till blond.

När jag var 17 år beslutade jag mig för att permanenta håret.

Det var nog ett av mina största misstag. Det är jobbigt att ha lockigt hår på heltid.

 

När det växt ut (ungefär ett år senare) bestämde jag mig för att ha lite ljusare hår.

Man skulle ju vara fin till studenten!

 

Men det byttes snart ut, och plötsligt var jag svarthårig och hade lugg.

 

Att vara svarthårig var tråkigt. Så jag bestämde mig för att mixa lite med håret.

Detta var dagen innan jag fyllde 19.

 

Det blev en blandning mellan orange och rödbrunt. Luggen fäste jag mig vid dock!

 

Plötsligt bestämde jag mig för att klippa av håret. Något av en impulsgrej antar jag.

 

Men till sommaren det året bestämde jag mig för att bli ljushårig igen...

 

.. och skaffa lugg igen.

 

Håret blev mörkt igen lagom till hösten, och jag och Dan flyttade ihop.

 

Efter att ha försökt bli ljushårig på nytt lagom till min 20-års dag fick jag nöja mig med orange hår ett tag.

En vecka eller så..

 

Jag gjorde slingor i det orangea håret och nu är det hyffsat blont. Skiftar i gult?

Så här sitter jag, med blont och slitet hår, och undrar när man kommer att bestämma sig.

 

Men jag antar att jag gillar förändringen.

Vad anser ni att jag passar bäst i?

Det blev ingen träning idag.
Min älskade förkylning som jag trodde var borta har nu kommit tillbaka, värre än någonsin.

Men alltid hittar man på andra saker att göra.
Jag tror att vi har lite disk här någonstans..

Jag vet inte om det beror på ekonomin, alla rutiner eller det ytterst tråkiga och ensamma ställe vi bor på. Men någonting är inte bra just nu.

Just nu kan jag inte hjälpa att avsky den gyllene bur jag har satt mig i.

Min kropp skriker "Du skall gå upp klockan 10.00 imorgon, Sofie. Du skall träna!".
Mitt huvud skriker "Du skall sova till 12.00 imorgon, Sofie. Du skall sega framför Tvn hela dagen!".

Vad som händer får vi se. Det är inte lätt att vara ledig inte.

En kund kommer in på Burger King.

Kund : Hej. Jag skulle vilja ha ett Happy Meal.
Dan : Ehm.
Kund : ?
Dan : Vi har inte Happy Meal.
Kund : Nähä. Okej. Hmm..
Dan : Det heter KIDS Meal här. Skall du ha ett Happy Meal får du gå till Mcdonalds.
Kund : Ehm, jaha. Men då tar jag ett Kids Meal?
Dan : Okej.

Ni skall se hur han blir när de frågar efter en Big Mac.

Jag och min klänning skall ut och dansa ikväll.

Idag är det en konstig dag.
Det började med att jag satte mig på helt fel ställe på tåget. Då menar jag helt fel. Vid sidan om mig satt nämligen en gubbe, iklädd sjöuniform (till och med hatten hade han) och ögonpadd.
"Han har väl opererat ögat" tänkte jag.
Det var inte förrän han började prata väldigt bred danska med en okänd man som jag reagerade. Det lät som han sa ord som inte fanns. Men flera gånger tycktes jag höra "Jeg elsker deg". Den okända mannen låtsades som ingenting. När sjökaptenen sedan skulle gå av tåget vände han sig mot mig och började prata igen. Jag upprepade "va? va?" hela tiden. Till slut sa han "Jeg elsker deg" till mig också och gick av tåget. Jag satt helt stum. Antingen har jag och den okända mannen väldigt mycket gemensamt och en hemlig beundrare eller också så finns det konstiga människor här i Malmö.

Dagen fortsatte med att jag tappade brickor, poletter och gud vet vad på jobbet. Men droppen var nog när jag skulle handla presenter på Lagerhaus. När jag bad kassörskan att slå in presenterna pekad hon bort mot "Gör det själv-stationen". Precis som att affären visste att jag inte kan slå in paket.

Denna dag är som ingen annan. Egoina får nöja sig med fult inslagna paket. Det är ju trots allt insidan som räknas.

Jag välkomnar våren med öppna armar!

Igår gick jag in på Åhléns.
Jag hade lite tid över innan jag började jobba. Jag tittade egentligen inte efter någonting speciellt, men ville underhålla mig själv innan ett långt arbetspass. Då hittade jag, som svar på mina böner, den perfekta kjolen. Egentligen ingen märkvärdig kjol. En mörkblå, vanlig vippkjol med vita ränder längst ner. Men jag kunde inte hjälpa att känna den där känslan att man är fullbordad. Komplett på något sett. Som när man ser ett par ljusblå ögon och vet att dem ögonen skall vara det första man ser på morgonen. Som när man vaknar till ljudet av fågelkvitter, ser solens strålar lysa in genom fönstret och vet att det kommer att bli en bra dag.

Det var precis den känslan denna kjol gav mig. Jag har ingen aning när jag kommer att använda den. Jag vet inte vad jag skall ha till. Jag vet bara att jag och kjolen kommer att ha en jäkligt bra sommar tillsammans.

Det är i sådana här tillfällen jag önskar att jag hade en cykel.
Så att jag snabbt och enkelt hade kunnat ta mig ner till affären och slippa GÅ. Det är ganska tråkigt att gå själv.

Men en röd lite bubbla och ett körkort hade också varit fint.

Nu var lägenheten städad och jag vidgjord. Om solen hade lyst hade jag velat gå en runda utomhus. Kanske rentav gå och handla lite mat. Fast det skjuter jag nog på. I alla fall en timme.

Idag är det jag som är hemmafru.
Eller ja, hemmasambo.
Hela lägenheten skall dammsugas, moppas och plockas i ordning. Mannen arbetar, men är hemma redan klockan 17! Så idag kan vi leva som en helt vanlig familj. Ni vet, med middag på köksbordet klockan 18.00 osv.

Tänk vad man saknar sådana småsaker när man inte längre får uppleva dem.

Lördagens förberedelser började med ett putsande av lokalen. Duken skulle på och ballonger skulle blåsas upp. Därefter kom mamma och pappa och hjälpte till med maten. Kl 17.00 kom gästerna, och därefter gick allting väldigt fort. Vi åt, sjön snapsvisor och minglade. Det kändes precis som studenten: Väldigt många att umgås med och väldigt lite tid att göra det.

Men visst blev kvällen lyckad, och bakisdagen likaså. Vem förtjänar inte en pizza dagen efter?

Sofie och Dan tittar på sagan om ringen.
Scenen är precis när Boromir dör.

Boromir till Aragorn : "I would have followed you, my brother, my captain.."
Sofie och Dan avslutar : ".. my king."


Snyft. Är man filmnörd så är man.

Idag är allting emot mig.
Ingenting funkar. Inte ens vädret. Nej, för självklart skall det regna.

Men ingenting kan hindra mig från att ha en trevlig kväll!
Nästa: Släktkalas!