Sommarpratarna 2016.
I sommar har jag försökt lyssna på sommarpratarna. Inte alla, utan bara de som jag tycker verkar vara intressanta. Det har varit väldigt mysigt, lite extra somrigt på något sätt. Jag har alltid velat lyssna på dem, men inte riktigt tagit mig tid. Jag tänkte i alla fall berätta vilka jag har lyssnat på hittills och vad jag tyckte om dem!
Malou von Sivers: Malou von Sivers pratar om relationen till sin pappa som genom hennes uppväxt knappt har existerat. Hon berättar hur han var väldigt arg och aggressiv och att hon trots ständig besvikelse försöker få bättre kontakt med honom. Hennes berättelse är väldigt genuin och gripande, och Malous röst är samtidigt mysig att lyssna till. Rekommenderar er att lyssna!
Markus Krunegård: Markus pratar om hur det var att växa upp som halvfinsk i Sverige och att skolan kunde vara ganska hemsk. Han pratar även om kärleken till musiken och hur hans musikaliska resa började. Jag tyckte om detta sommarprat, även om det inte var ett av de bästa. Krunegård pratar väldigt lugnt och har bra inlevelse. Finns inget tråkigare än att lyssna på någon utan inlevelse.
Tom Malmquist: Tom Malmquists sommarprat var otroligt gripande och sorgligt, samtidigt som det var hoppingivande på något sätt. Malmquists sommarprat är skrivet som ett brev till hans dotter Livia. Livia föddes samma dag som hennes mamma och Malmquists fru dog i cancer för fyra år sedan. Han berättar för Livia om hennes mamma, hur de kom fram till hennes namn, att hon alltid måste tro på sig själv och fråga saker när hon undrar. Jag satt på tåget hem från Åhus och fick hålla tårarna inne när jag lyssnade. Lyssna, lyssna, lyssna!
Annika Lantz: Annika Lantz sommarprat är ett av mina favoriter hittills! Det märks att hon är van vid att prata i radio och har många snitsiga skämt och bra flyt. Hennes tema är att prata om saker som hon aldrig har pratat om i radio tidigare, och eftersom hon är en erfaren radiopratare finns det inte sådär jättemånga ämnen hon inte vidrört. Hon pratar bland annat om cancern hon fick förra året och tar upp det med en dos av humor. Typiskt Annika Lantz att försöka hitta humor i allt. Rekommenderar verkligen detta sommarprat!
Kim Källström: Kim Källströms sommarprat är nog det som jag tyckte allra minst om, av de jag lyssnat på hittills. Källström pratar om sin karriär som fotbollsspelare, hur den startade och att han har flyttat mellan Moskva och England när han bytt klubbar. Om jag hade varit mer intresserad av fotboll så hade jag kanske tyckt att det här sommarpratet var roligt, men nu kändes det bara halvkul liksom. Dessutom störde jag ihjäl mig på Källströms dialekt och han artikulerade inte sådär jättebra. Men slutet om sommarens EM-matcher och att han efter 15 år slutade i landslaget var ganska intressant. Det var också fint när han avslutade med att inte ens idrotten står över politiken och att om alla i världen hade hjälpt till lite så hade vi kommit långt.
Magnus Uggla: Magnus Uggla pratar om sin musikkarriär och alla dåliga recensioner han har fått. Hur han tillslut bestämde sig för att vara sig själv och bara ge ut musik som han var nöjd med. Jag gillar Magnus Uggla och har alltid gjort. Han är genuin på något sätt. Jag tyckte också att det var viktigt att höra hur han tog illa vid sig över de otroligt kritiska recensionerna. Det var också rätt roligt och intressant när han totalt hängde ut Martin Luuk.
Och det var de sommarpraten jag har lyssnat på hittills!
Bok Juli: Livet efter dig.
Jag har ju inte skrivit om juli månads bok än! I juli läste jag Livet efter dig av Jojo Moyes. 400 sidor som jag läste ut på fem dagar. Jag fullständigt ääälskade den.
Boken handlar om Louisa Clark som blir uppsagd från sitt jobb på byns café efter att ha jobbat där i cirka 6 år. Hon letar febrilt efter ett nytt jobb eftersom hennes familj verkligen behöver pengarna och får då jobb som personlig assistent till Will Traynor som är nästan helt förlamad och sitter i rullstol.
Först är Will otroligt elak mot Lou och vill liksom inte samarbeta med henne, men så snart uppstår en otroligt fin vänskap. Hon vill visa honom att hans liv kan vara väldigt fint trots hans förlamning och att han inte behöver sitta inlåst i sitt rum och vänta på döden.
Som jag sa så fullkomligt älskade jag den här boken. Jag vet att filmen är lite cheesy, men den skrapar liksom bara på ytan av historien. Det var ganska många detaljer som försvann, så som det ofta blir när en bok blir till film. I vilket fall som helst, historien är jättefin och genuin om två olika personer som lyfter fram varandras egenskaper. Dessutom älskade jag språket, väldigt lättläst men samtidigt inte för lättläst. Den är romantisk, har humor och sorg - hela paketet med andra ord!
Ett annat tips är att läsa den bredvid en pool, ute i solen. Då är den defintitivt i sitt esse.
Bok Juni: Presidentents hatt.
Det blev ju inget bokinlägg i majmånad men nu kommer äääntligen ett inlägg om boken jag läste i juni, om än något sent. I alla fall, jag har läst boken Presidentens Hatt av Antoine Laurain.
Boken utspelar sig i Frankrike under 1986 och börjar med att vi får följa Daniel Mercier. Han är ensam hemma över en helg medan hans fru och son är bortresta. För att unna sig och inte bara sitta hemma, väljer han att gå ut och äta en kväll. Han tar en lite finare restaurang och bestämmer sig för att äta skaldjursplatå. Men så plötsligt slår tre män sig ner vid bordet bredvid honom. En av dessa män är Francois Mitterrand, Frankrikes dåvarande president.
Daniel får liksom nypa sig i armen för att verkligen tro det. Resten av kvällen sitter han och tjuvlyssnar på presidentens olika konversationer.
Han dagdrömmer sig bort när kyparen väcker honom. Presidenten och hans sällskap har nu gått. Daniel betalar och skall tacka för sig när han plötsligt ser något vid grannbordet. Presidentens hatt! Han har glömt den. Daniel skall ropa ut efter presidenten, men det är för sent. De har redan gått. Han tittar sig runt om i rummet och bestämmer sig för att ta med den hem istället.
Plötsligt känner Daniel att han har fått en viss auktoritet när han bär hatten, som att något har förändrats. Han böjar säga ifrån på jobbet mer och tar nya initiativ, vilket belönar honom. En dag glömmer Daniel sin hatt på tåget och vi får följa med på hattens äventyr. Vem är det som hittar den på tåget? Och hittar hatten någonsin tillbaka till sin rätta ägare?
Presidentens Hatt är en äventyrlig bok och väldigt lättläst. Den är liksom mysig och gullig på något sätt. Jag har dock kommit på att jag inte riktigt fastnar i sådana här böcker. Jag vill ha lite mer känslor och mer samspel människor emellan. Men för de som gillar mer äventyrliga böcker, så är detta ett tips!
För tidigare bokinlägg:
Midsommarplaylist 2.0
Förra året hade vi en så himla idyllisk midsommarafton. Vi var i Kågeröd hos Sara och Ivan, hade alla nära och kära där och var ute tills klockan blev sent. Dessutom var det fint väder fram mot eftermiddagen och det blev varmt i tältet vi satt i. Så härligt. Idag är det 2 veckor kvar till midsommarafton och för att tagga lite har jag satt ihop en midsommarplaylist. Jag har snott en del från Sandra Beijers sommarlista, men har lagt till ganska mycket själv som jag tycker behövs en midsommar.
Hoppas ni tycker om den!
Bok April: Älskaren
Ja, så ska jag då äntligen skriva om april månads bok. Jag har skjutit på detta ett tag eftersom jag inte tyckt om boken. Men i vilket fall som helst! I april läste jag Älskaren av Marguerite Duras. Duras är en fransk författare och boken är skriven som en självbiografi. Boken utspelar sig runt 1930-talet i Kina.
När hon är 15 år gammal bor hon och hennes familj i Saigon i Kina. En dag tar hon på sig en av hennes finare klänningar och en manshatt och åker båt till skolan. Där träffar hon en rik Kines som tycker att hon är något av det vackraste han någonsin skådat. Han vill skjutsa henne hem i sin limousin och hon säger ja.
Men på vägen hem börjar de sakta bli kära i varandra. Han berättar mycket om sig själv och frågor lite om henne. Han tar med sig henne hem.
Och så påbörjas deras affär.
Efter ett tag presenterar Marguerite sin älskare för sin familj. Han blir inte direkt accepterad eftersom han är Kines och inte vit, men de väljer att träffa honom ett par gånger eftersom han är rik och kan ta med dem på fina restauranger i Kina.
Och snart har även Älskaren svårt att sätta sig emot sin familjs önskemål.
Boken "Älskaren" är en sorglig kärlekshistoria som utspelar sig i en tid där traditioner var viktiga och rasfördomar var ett faktum. Bokens historia är fin och medryckande, sorglig. Men bokens språk är inte det. Duras hoppar hej vilt mellan dåtid och nutid. I ett stycke kan det handla om hur hon gick i skolan i Frankrike till att sedan plötsligt, utan förvarning, hoppa tillbaka till nutiden i Kina. Hon refererar ibland till sig själv i tredje person och ibland i första person, vilket gör att man blir förvirrad. Jag förstår att den här boken är en klassiker och jag respekterar det gamla språket och den sorgliga kärlekshistorien. Men jag måste säga att jag blev besviken. Boken är inte ens särskilt lång, cirka 120 sidor och ändå tog det mig en evighet att bli klar.
Är det någon som har läst boken som känner likadant?
Remember Sunday.
Hej hörrni! Här kommer ett filmtips! På Netflix kan man hitta filmen Remember Sunday som är en urmysig romcom.
Filmen handlar om Gus som har varit med om en bilolycka och förlorat sitt närminne. Han minns allt som hände innan olyckan, men inte åren efter. Hans förlorar allt varje kväll när han somnar och får börja om dagen efter på nytt.
Till hjälp har hans syster Lucy satt upp ett system som skall hjälpa honom. Gus skriver en massa post-its som förklarar var saker ligger i hans lägenhet och han spelar in allt som händer på en diktafon som han sedan varje kväll skriver av i sin dator. På så sätt kan han hela tiden läsa sig till vad som hänt, vilka personer han har träffat och vad för schema han har.
En dag träffar han Molly som jobbar på ett café. Han springer därefter in i henne några dagar senare, men han kommer inte ihåg henne. Men efter många om och men bjuder han ut henne, utan att hon vet om hans tillstånd.
Men hur ska Gus komma ihåg henne? Han spelar in alla deras samtal, skriver upp små post-its om henne och klistrar upp en bild på henne på sin badrumsspegel. Men räcker det?
Frustrationen växer och Gus vill bara ha tillbaka sitt närminne.
Remember Sunday är kanske en ganska cheesy film, men jag tyckte att den var väldigt gullig och mysig. Den förgyllde i alla fall min söndagkväll!
GOT-måndag och tisdagens kläder.
Ja, så igår var det den stora dagen. Game of Thrones säsong 6 började äntligen! Själv gick jag inte in på Facebook på hela dagen för att undvika spoilers.
Väl hemma kom Sös, Simon, Christoffer och Viktor över. Vi åt pizza först och sedan åt vi godis och chips till själva avsnittet. Hur jäkla bra måndag liksom? Avsnittet var bra tycker jag. De första avsnitten brukar alltid vara lite sega, men igår fick man ändå en rätt bra recap på hur förra säsongen slutade. Eller vad tyckte ni?
Men idag är det tisdag och nya tag! Jag ser ut såhär i svarta jeans och en gammal blå skjorta från H&M.
Är det inte härligt att det har blivit vår och att man kan använda sina vårkläder? Det är som att man helt plötsligt har en helt ny garderob eftersom man inte använt kläderna på länge. Idag regnar det som sjutton dock. Tråkigt.
Hoppas ni får en finfin tisdag!
Bok Mars: Alltings början.
Nu har jag äntligen läst ut mars-månads bok! "Alltings början" är skriven av Karolina Ramqvist och handlar om Saga. Saga är 15 år när boken börjar och närmre 25 i slutet av boken, man får alltså följa Saga i cirka 10 år av hennes liv.
Saga bor i Stockholm tillsammans med hennes mamma. Hennes mamma är feminist och väldigt politiskt engagerad. Hon säger till Saga att hon måste ta för sig mer, hon måste visa att unga kvinnor också kan ta för sig. Så Saga försöker. Hon skolkar från skolan, hänger med sina kompisar Pauline och Harald, fikar och festar. Och försöker att ta plats. En dag efter skolan tar Pauline med Saga till ett café och pekar ut en man, Stockholms vackraste man, menar Pauline. Nämligen Victor Schantz.
I nästan ett år betraktar dem Victor Schantz. De ser honom på cafén och på fester, men tittar bara på avstånd och går inte fram och pratar. En kväll är Saga och han på samma fest och Saga tar modet till sig, går fram och flirtar. Därefter drar han med henne hem och de ligger. Efter detta är Saga helt fast - hon kan inte få bort honom från sina tankar.
I hans kök lämnade hon en lapp med hennes telefonnummer, men han ringer aldrig.
Saga börjar bli manisk i sitt beteende och kan inte släppa honom. Hon blir sådär besatt som en 15-åring kan bli när man är kär.
Tillslut träffar hon på honom ute, men han hälsar inte. Tittar inte ens åt hennes håll.
Så börjar han söka upp henne, dra med henne hem från fester igen och ringer och letar efter henne. Men han håller henne på avstånd. Vill bara när det passar honom och inte annars.
Han är väldigt hård i sättet han beter sig mot henne, väldigt tydlig med att han bara vill åt hennes kropp och inget annat.
Som här. Fy 17.
Saga slutar skolan, dejtar andra och reser till Paris men ändå kan hon inte få bort honom ur hennes huvud. I resten av boken får man följa hur hon växer upp, börjar jobba och skaffar sig ett liv - en vardag. Men ändå så är Victor Schantz kvar och släpper aldrig riktigt taget.
Så vad tyckte jag? I början tyckte jag att den var svår att komma in i. Boken fokuserar mycket på Sagas tankar och hon fastnar lätt på saker som kanske inte alltid är så relevanta för berättelsen. Jag fick ge den cirka 100 sidor innan jag började tycka om den, men när jag väl fastnade var jag hooked. Man känner så väl igen sig i den här besattheten som Karolina Ramqvist målar upp, hur man inte riktigt kan släppa en person. En person som bara tar och sällan ger - men ändå ger tillräckligt mycket för att man skall stanna kvar.
Jag älskar dessutom att feminism är en så stor del av boken. Den lyfter upp tankar och funderingar som man många gånger har missat och får en att tänka om kring mycket i vardagen. Jag rekommenderar verkligen att läsa boken, och om du har svårt att komma in i den - den blir bättre!
Tisdagspepp.
Att det är vår nu, nu, nu och att det var hela 15 grader varmt igår när jag gick hem från spinningen. Och att körsbärsblommorna utanför vår lägenhet har slagit ut.
Vet att jag tjatar om Girls för tillfället, men den senaste säsongen är så bra. Jag tycker att de två senaste avsnitten är typ hjärtekrossande. Se, bara se.
Det här med att beställa matkasse och att man slipper tänka så jäkla mycket samt handla maten själv. Otroligt nimt och bra. Vi har kört Linas Matkasse tidigare men testar City Gross variant nu istället. Den första rätten var ganska god. Ikväll skall vi laga lax, spännande!
Den här låten! Så himla peppig.
Ny blus, en playlist och dagens middag.
Hej på er! Såhär såg jag ut idag när jag har hängt på jobbet en hel dag.
Igår var jag ju på Lindex VIP-kväll här i Malmö. Klänningen jag köpte lämnade jag tillbaka, men den här blusen behöll jag! Den kostade 199 pix och sedan 20% på det, vilket blev ett fynd anser jag. Den är stor och puffig och har spetspolokrage. Till det matchade jag med mina blåvita byxor från H&M och converse. Lite extra vårigt idag med andra ord.
Vad tycker ni om senaste säsongen av Girls? Jag tycker att den är jättebra. En av de bästa säsongerna faktiskt. Jag tycker att den känns genuin och tycker att det är rätt skönt att karaktärerna inte är lika galna som de brukar vara, även om det är det som är charmen med serien. I vilket fall som helst, det är inte bara själva serien som är bra - utan säsongens soundtracket också! Jag älskar framför allt Ellie Gouldings "Here's to us".
Här har ni den om ni vill lyssna!
Idag är Dan i Stockholm med jobbet och jag passade på att laga sånt som jag älskar men som Dan inte tycker om. Sådant som stekt halloumi, champinjoner, pesto och bönpasta. Så himla gott!
Tre serier jag följer på Netflix.
God morgon på er och glad fredag! Veckan har faktiskt varit ganska lugn för mig efter jobbet vilket har varit skönt. Bortsett från att träna har jag tittat på massvis av serier och jag tänkte att det kan ju vara lite kul att tipsa om såhär när det snart är helg. Jag tycker Netflix och HBO är ungefär det bästa någonsin. Jag tycker oftast om Netflix egna serier dessutom. Dessa är de tre senaste serierna jag följt på just Netflix!
Love
Love är en av Netflix egna serier och den första säsongen släpptes för någon månad sedan. I den får vi följa nördiga Gus och rebelliska Mickey som träffas av en händelse och sedan blir vänner. Gus är ganska intresserad av Mickey, men Mickey är inne i en ganska dålig svacka och tar alltför många beslut för att ens lägga märke till det. Jag tycker den är väldigt fin och rolig. Man känner så igen hur kärleken kan ta över och styra helt och hållet, samt att rollerna i en relation lätt kan bli ombytta. Jag sträckkollade serien på fyra dagar ungefär, så bra var den. Här är trailern också!
Modern Family
Alltså jag och Dan är såååå himla inne i Modern Family nu. Vi har sett klart alla 6 säsonger på Netflix. Det är ju så himla roligt och mysigt. Man mår verkligen bra och blir glad av att titta på den. Det är väl säkert ingen som har missat vad den handlar om, men här kommer en liten förklaring ändå! Man får alltså följa tre familjer: Jays familj, Mitchells familj och Claires familj. Claire och Mitchell är syskon och Jay är deras pappa. Det är alltså en enda stor släkt som man får följa i vardagen när allt blir galet, roligt och svårt. Ett stort tips till er som inte börjat titta på den här än!
House of Cards
House of Cards säsong 4 finns ju ute nu på Netflix! Vi har inte riktigt kommit igång att titta på den, jag har sett ungefär 1 avsnitt hittills. Men jag tänker att det är sådant jag kan ta tag i nu när jag sett klart både Modern Family och Love. För er som inte sett den serien: Här får man följa Frank som strävar att bli president och hans fru Claire. Frank är en något ond man och gör ungefär vad som helst för att nå toppen. Bra och spännande serie! Jag tycker att man måste ge den några avsnitt för att fastna i den bara.
Vilka serier följer ni på Netflix? Tipsa gärna!
Spotify playlist: Vårfest.
Idag bestämmer jag att det är vår. Bara sådär! Eller, egentligen försökte jag bestämma det för några veckor sedan men vädret hängde liksom inte med. Men idag skall det bli hela 7 grader varmt (nästan 10 ju!) här i Malmö och jag tar på mig mina ljusblå jeans och mina vita converse och bestämmer att nu är det vår.
För att få igång vårkänslorna lite ytterligare slängde jag ihop en spotifylista: Vårfest. När jag spelar den ser jag framför mig hur vi hänger på min balkong bland alla krukväxter och dricker bubbligt rosévin. Det är 20 grader varmt och jag har bara ben. Hur flott hade inte det varit?
Hoppas ni gillar den!
Bok Februari: Det är något som inte stämmer
Nu är snart februari slut och därför är det dags för mig att presentera månadens bok! Som ni kanske minns försöker jag läsa minst en bok i månaden, och för att få mig att hålla det här löftet så kommer jag att presentera boken jag läst i slutet av varje månad. Februaris bok var "Det är något som inte stämmer" av Martina Haag.
Boken handlar i grund och botten om när Erik Haag och Martina skiljdes. Det här är Martinas sida av historien, hur hon upplevde det och hur jobbigt det var för henne. Dock är deras namn och andra detaljer i deras vardag utbytt.
Historien börjar med att karaktären Petra åker till Lappland för att jobba som stugvärd i några veckor. Där skall hon få tid att vara själv och bearbeta den plötsliga skilsmässan.
Samtidigt som Petra är i Lappland, börjar hon jobba på sin nya bok. Här får vi följa berättelsen om skilsmässan. Historien går härefter parallellt och vi hoppar fram och tillbaka mellan hennes upplevelser i Lappland samt relationen mellan henne och mannen Anders.
Man känner verkligen med Petra under bokens gång. Hur hon först försöker lappa och klistra ihop relationen med terapeuter och samtal. Hur hon går sönder inuti, slutar äta och börjar röka igen när hon får reda på att Anders har haft en affär och vill lämna henne för en annan.
Hur hon försöker övertala sig själv att om jag bara väntar lite till, en kvart i taget, så kommer han att ändra sig.
Eller hur hon sorterar familjefoton och limmar in dem i album och tänker att snart, snart kommer Anders tillbaka.
Och Anders är bara så jävla kall och rycker på axlarna. Säger "Att du kan ju skriva en rolig bok om det här" och svarar inte i telefonen när hon ringer.
Men trots all sorg och uppgivenhet känner man då och då en underton av komik. Som ljuset i en mörk tunnel ungefär.
"Om det som kommer upp till ytan är att jag ska hålla på och vakna mitt i natten i skräck så vill jag ha pengarna tillbaks" - skrattade rakt ut av den här meningen.
Framförallt handlar den här boken om att man faktiskt kan resa sig, att man faktiskt inte dör trots att man tror det. Att trots allting brister, rivs itu och går sönder inuti, så lyckas man resa sig och bli starkare.
"Det är något som inte stämmer" är en väldigt bra bok som många kommer att känna igen sig i. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den när jag läste och språket är så lätt att allt bara flyter på. En väldigt bra bok och jag rekommenderar den verkligen.
Här kan du läsa vilken bok jag skrev om i januari.
Bok Januari: Pojkarna
Jag har ett nytt litet projekt till bloggen! Jag vill, som ni säkert läste under mina nyårsmål, börja läsa mer. Så jag kom på att om jag varje månad lovar er en liten bokrecension, så måste jag läsa i alla fall en bok per månad. Det kan väl funka, eller hur? Så i slutet av varje månad kommer det ett litet boktips, från mig till er. Här kommer januaris bok!
Pojkarna skrev jag om tidigare, precis när jag köpt boken. Men nu har jag äntligen läst klart den. Den är skriven av Jessica Schiefauer och handlar om Kim och hennes två kompisar Momo och Bella. Kim, Momo och Bella är någonstans mittemellan barn och tonåringar, och vill helst inte växa upp än. De har maskerader och klär ut sig och leker i Bellas växthus på fritiden. En dag får Bella ett paket med några fröer och ett frö växer upp och blir en stor blomma som de inte riktigt kan urskilja sorten på, de gissar att det är en slags orkidé.
Men fast att de på sin fritid försöker hålla sig fast i sin barndom, blir det allt jobbigare i skolan. Pojkarna är så elaka. De trycker upp tjejer mot sina skåp, försöker trycka in sin tunga i deras mun mot deras vilja och pekar, skrattar och retas. En dag, efter idrottslektionen, råkar Bella ut för något hemskt och någonstans där får tjejerna nog.
En kväll har de maskerad i Bellas växthus och smakar av näktarna från den stora blomman de inte riktigt kunnat urskilja sorten på och vips förvandlas de till pojkar. Plötsligt kan de gå förbi helt obemärkta på stan. Ingen försöker längre trycka in sina tungor i deras mun eller dra av deras kläder. De är helt fria. De fortsätter med detta och varje natt dricker de av blommans näktar och förvandlas till pojkar. En kväll träffar de Tony som Kim blir alldeles fascinerad av och ser upp till.
Efter ett tag börjar hon i sin pojkkropp utveckla känslor för honom och vill träffa honom varje kväll.
Pojklivet blir nästan som en drog för Kim, för varför skulle man vilja vara fast som tjej? Efter allt som pojkarna gör mot dem. Bella och Momo vill inte leka den här leken längre, de tycker att det är dags att sluta nu. Men Kim kan inte sluta, och tillslut går allting över styr.
Pojkarna är en väldigt fin och sorgsen bok om hur jobbigt det faktiskt kan vara att växa upp som flicka och även om hur svårt det är som tonåring att hitta sig själv. Att försöka hålla fast i något så hårt medan samhället försöker att forma en. Den är lättläst och jag tycker mycket om språket som Jessica Schiefauer använder.
Och det får vara januaris boktips! Om ni har några tips på vilka böcker jag bör läsa så bara hojta till.
Tre bra saker en måndag.
Att äta hemgjord pizza och låtsas som att det är fredag.
Att titta på 5 avsnitt av serien Fargo på raken.
Att Sandra Beijer släpper sin andra roman i augusti! Längtar jättemycket tills den kommer ut.
500 days of Summer: quotes.
Som ni vet är 500 days of Summer min absoluta favoritfilm. Jag älskar den och har sett den ungefär en miljon gånger och kan därför nästan varje replik i filmen. Filmen handlar om Tom som träffar Summer och nästan blir blixtförälskad i henne och tror direkt att hon är hans stora kärlek. Summer däremot, tror inte direkt på kärleken och är lite mer velig än Tom. De är väldigt tydliga från början av filmen att den kanske inte kommer att sluta helt som man vill. Berättarrösten säger därmed "This is a story of boy meets girl, but you should know upfront, this is not a love story.".
Eftersom jag älskar den så otroligt mycket, har jag samlat på mig något som jag tycker är filmens mest genialiska citat. Om ni inte vill ha några spoilers så bör ni nog inte läsa detta inlägg! :)
<3
Star Wars VII: The Force Awakens
I onsdags var det den stora dagen! Nämligen dagen när den sjunde filmen av Star Wars skulle ha premiär. Jag taggade som 17 med Star Wars-tröja och allt på jobbet.
När klockan slog 17 begav jag mig ner till Gustav Adolfs torg och mötte upp Dan, Niclas och Philip som skulle vara mitt biosällskap. Vi började med att äta middag på Subway.
Pepp, pepp!
Subway taggade också inför premiären med Star Wars-muggar. Jag fick den här med Chewbacca av Niclas, hur fin present?
När vi ätit upp traskade vi vidare till biosalongen, vi skulle se den på Studentgatan.
Mitt glada biosällskap!
Pepparrrrr.
Utanför biosalongen stod olika karaktärer från filmen som man kunde bli fotograferad med om man ville.
Och det ville jag och Philip såklart! Så nöjd.
Innan filmen började ställde personalen tre frågor om de olika karaktärerna, och de som fick chansen att svara kunde vinna en Star Wars-poster. Jag vann ingen, men å andra sidan räkte jag inte upp handen heller så man får ju skylla sig själv.
Så, vad tyckte jag nu om filmen? Jag tyckte att den var jättebra. Alla teorier jag hade om filmens handling var helt fel, vilket var ganska skönt och samtidigt spännande. Jag älskar också att det är så många karaktärer från de gamla filmerna som är med, annars hade det inte alls känts som en typisk Star Wars-film. Jag är nöjd med andra ord och jag rekommenderar den verkligen!
Sjuklista: Netflixserier
Jag har varit sjuk onsdag och torsdag och därför varit hemma från jobbet. Jag har legat i soffan nästan hela tiden och tittat på serier. Jag blir så otroligt rastlös när jag är sjuk och därför är det rätt bra om man har laddat upp med en del att titta på. Jag tänkte därför tipsa om lite serier ni kan hitta på Netflix, om någon av er skulle behöva något att titta på när ni är sjuka.
Master of none: Den här serien föll jag pladask för! Säsong 1 ligger ute med tio avsnitt och jag såg alla på en eftermiddag. Den handlar om Dev som är en skådespelare i New York och liksom hans tillvaro. Jag älskar att det är en ganska enkel humorserie och att den på något sätt följer en röd tråd genom hela säsong 1. Avsnitt 10 är mitt favoritavsnitt hittills.
Wet hot american summer - First day of camp: "Varför tittar du på det här egentligen?" frågade Dan när han kom hem från jobbet idag. Ja, det kan man kanske fråga sig. Den är egentligen ganska dålig, men ändå underhållande på något sätt. Hela säsongen utspelar sig under en enda dag, första dagen på lägret. Det händer en massa knäppa saker hela tiden och dessutom är det en del kända skådespelare i den såsom Bradley Cooper, Paul Rudd och Amy Poehler. Ganska skön att slötitta på när man har feber.
Modern family: De flesta vet redan vad det här är för en serie. Men oh, älskar den. Den behövs liksom i den här listan! Muntrar upp vilken sjukling som helst.
Friends: När vi nu ändå är inne på självklara val. Jag blev så glad när jag (för länge sedan) upptäckte att Vänner fanns på Netflix. Skönt att slippa krångla med boxen som Dan köpte till mig för hundra år sedan. Jag fullkomligt älskar Vänner och speciellt de tidigare säsongerna. Perfekt för en sjukdag!
Andra serier på Netflix som jag vill börja se men inte hunnit med än: Narcos, Marco Polo och Bloodline. Kommentera gärna med era favoritserier på Netflix! Så har jag något att titta på i helgen.
Två nya böcker: Pojkarna och Att föda ett barn.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för alla mobilbilder och övriga bilder med dåligt ljus med mera. Vi har ju flyttkaos här hemma och det finns nästan inte en enda ledig yta för mig att fotografera på. Dessa bilder har jag därför tagit på golvet? Roligt! Men i vilket fall som helst, jag har köpt två nya böcker!
Kristina Sandbergs triologi har varit något hypad på sistone och jag har varit väldigt nyfiken på hur den är. Men eftersom jag har hört lite blandade recensioner så började jag med att köpa den första boken i serien. "Att föda ett barn" handlar om tjugoåriga Maj som är nygift och gravid på 1930-talet. Maj vill vara en god fru och mamma, men samtidigt finns det en längtan efter att få ta plats och en tanke att det skall finnas något mer till livet än just detta. Skall bli spännande att läsa!
Men den boken som jag skall börja med och har längtat allra mest efter är ändå Pojkarna av Jessica Schiefauer. Efter att ha läst den HÄR recensionen av Sandra Beijer var jag tvungen att köpa den. Den verkar ju så otroligt bra. "Pojkarna" handlar om de tre tjejkompisarna Kim, Bella och Momo som på dagarna få utså killars kränkningar, men på nätterna dricker de nektar från en speciell blomma och blir förvandlade till pojkar. Plötsligt får de uppleva friheten i en annan kropp och tillsammans dras de in i en värld som blir allt vildare och farligare.
Min torsdagkväll är räddad och nu har jag ännu en anledning till att inte flyttpacka.
Metallica i Göteborg.
Förra lördagen satt jag i en bil på väg upp till Göteborg med min familj. Vi skulle se när Metallica spelade på Ullevi! Jag trodde att bilfärden dit skulle vara mycket längre och tråkigare än vad den var. Istället gick det ganska fort och jag fick kvalitetstid med mina småbröder.
Väl framme i Göteborg tog det evigheter att hitta en parkeringsplats. Tillslut fick vi en vid Lisseberg och gick däreffter till en bar vid Svenska Mässan för att äta och dricka lite.
Vi träffade bland annat min morbror och hans fru Pia som också var i Göteborg för att se Metallica!
Jag och Dan delade på en superstor och supergod räkmacka. Den kostade dock 200 kronor och det var den ju inte riktigt värd om man säger så. Jag förstod inte att den var så dyr förrän jag redan hade beställt den och då var det liksom för sent.
När vi kände oss redo så började vi gå mot Ullevi. Det var vi och ungefär hela Göteborg där.
Dan, Sös och Simon var mitt gäng för kvällen!
Vi letade upp våra platser som var ganska så långt upp och ganska långt från scenen.
Vi missade förbandet som var Meshuggah, fast det gjorde inte så mycket tyckte jag då de inte alls föll mig i smaken.
Och så började konserten!
Så otroligt bra. Jag är inte sådär jätteglad i deras nyare låtar, men älskar såklart klassikerna som Unforgiven, Whiskey in the jar och Nothing else matters.
Det som var häftigt med att sitta så långt upp var att man kunde se hur publiken nedanför hoppade och rörde sig som ett hav. Man kände liksom stämningen ända upp på läktaren.
Det var ju ganska många på Ullevi om man säger så.
Sös var nöjd.
Jag och Dan också.
När konserten slutade runt tolvsnåret var det dags för oss att köra hem till Skåne igen. Halv fyra var jag i säng. Bra konsert och bra lördagkväll!
