Sommarpratarna 2016.

 
I sommar har jag försökt lyssna på sommarpratarna. Inte alla, utan bara de som jag tycker verkar vara intressanta. Det har varit väldigt mysigt, lite extra somrigt på något sätt. Jag har alltid velat lyssna på dem, men inte riktigt tagit mig tid. Jag tänkte i alla fall berätta vilka jag har lyssnat på hittills och vad jag tyckte om dem!
 
Malou von Sivers: Malou von Sivers pratar om relationen till sin pappa som genom hennes uppväxt knappt har existerat. Hon berättar hur han var väldigt arg och aggressiv och att hon trots ständig besvikelse försöker få bättre kontakt med honom. Hennes berättelse är väldigt genuin och gripande, och Malous röst är samtidigt mysig att lyssna till. Rekommenderar er att lyssna!
 
Markus Krunegård: Markus pratar om hur det var att växa upp som halvfinsk i Sverige och att skolan kunde vara ganska hemsk. Han pratar även om kärleken till musiken och hur hans musikaliska resa började. Jag tyckte om detta sommarprat, även om det inte var ett av de bästa. Krunegård pratar väldigt lugnt och har bra inlevelse. Finns inget tråkigare än att lyssna på någon utan inlevelse.
 
Tom Malmquist: Tom Malmquists sommarprat var otroligt gripande och sorgligt, samtidigt som det var hoppingivande på något sätt. Malmquists sommarprat är skrivet som ett brev till hans dotter Livia. Livia föddes samma dag som hennes mamma och Malmquists fru dog i cancer för fyra år sedan. Han berättar för Livia om hennes mamma, hur de kom fram till hennes namn, att hon alltid måste tro på sig själv och fråga saker när hon undrar. Jag satt på tåget hem från Åhus och fick hålla tårarna inne när jag lyssnade. Lyssna, lyssna, lyssna!
 
Annika Lantz: Annika Lantz sommarprat är ett av mina favoriter hittills! Det märks att hon är van vid att prata i radio och har många snitsiga skämt och bra flyt. Hennes tema är att prata om saker som hon aldrig har pratat om i radio tidigare, och eftersom hon är en erfaren radiopratare finns det inte sådär jättemånga ämnen hon inte vidrört. Hon pratar bland annat om cancern hon fick förra året och tar upp det med en dos av humor. Typiskt Annika Lantz att försöka hitta humor i allt. Rekommenderar verkligen detta sommarprat!
 
Kim Källström: Kim Källströms sommarprat är nog det som jag tyckte allra minst om, av de jag lyssnat på hittills. Källström pratar om sin karriär som fotbollsspelare, hur den startade och att han har flyttat mellan Moskva och England när han bytt klubbar. Om jag hade varit mer intresserad av fotboll så hade jag kanske tyckt att det här sommarpratet var roligt, men nu kändes det bara halvkul liksom. Dessutom störde jag ihjäl mig på Källströms dialekt och han artikulerade inte sådär jättebra. Men slutet om sommarens EM-matcher och att han efter 15 år slutade i landslaget var ganska intressant. Det var också fint när han avslutade med att inte ens idrotten står över politiken och att om alla i världen hade hjälpt till lite så hade vi kommit långt.
 
Magnus Uggla: Magnus Uggla pratar om sin musikkarriär och alla dåliga recensioner han har fått. Hur han tillslut bestämde sig för att vara sig själv och bara ge ut musik som han var nöjd med. Jag gillar Magnus Uggla och har alltid gjort. Han är genuin på något sätt. Jag tyckte också att det var viktigt att höra hur han tog illa vid sig över de otroligt kritiska recensionerna. Det var också rätt roligt och intressant när han totalt hängde ut Martin Luuk.
 
Och det var de sommarpraten jag har lyssnat på hittills!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0