Min Svarta Blogg

Inte så egentligen som jag blir kallad dagligen. När min kusin var liten kunde han inte säga Sofie och sa därför Fie och det är något som har fastnat.

 

Jag måste alltid känna på dörren cirka 2 gånger innan jag går och lägger mig, och sen ber jag alltid Dan kolla en extra gång. Vet inte varför jag gör det? Börjar typ tänka "kollade jag verkligen så att dörren är låst" och så kollar jag igen. Har också min rutin på morgonen som jag har väldigt svårt att bryta. Behöver genomgå alla steg väldigt varsamt för att få en bra start på dagen. Hatar att stressa på morgonen.

 

Havremjölk i kaffet, sova innan 23 på vardagar, umgås med personer som ger mig energi, alltid ha ett paket Extra Tuggummi Strong Mint i väskan.

 

 

Köper dyra nagellack, går på AWs med kompisar mitt i veckan, biooooo minst en gång i månaden och så alla miljoner klädesplagg jag köper då. Kläder är ju min stora last. Det är en så stor del av mig och visar så tydligt vem jag är och vad jag står för. Det är ju inget man vill dra ner på?!

 

Bloggar, sminkar mina ögonbryn noga och länge, springer runt i lägenheten i handduk efter jag duschat (tycker det är så mysigt), tittar på en tramsig kärlekskomedi och skrattar högt. Så mysigt att vara hemma själv ändå, händer så sällan.

 

Jag stör mig på när man inte tar hänsyn till andra, när man pikar och är elak och ens ursäkt för det är "att jag är så som person" eller "kom igen jag skämtar bara". Jag stör mig också på när människor "bara måste vara ärliga". Man MÅSTE inte vara ärlig när det kommer till sårande kommentarer. Man måste inte pika eller vara elak. Allt handlar ju faktiskt om att ta hänsyn. Förstår faktiskt inte varför alla inte bara kan vara trevliga och respektera varandra. Världen hade varit sååå fin då.

 

Jag har nästan hela min uppväxt fått höra att jag är egocentrisk och självupptagen. Grejen är att jag inte vet om det stämmer? Jag får aldrig höra det från vänner eller från Dan, tvärtom. Jag får alltid komplimanger för att jag bryr mig så mycket om andra, till och med för mycket. Men ändå är det så jag ser mig? Som en väldigt självupptagen person. Det är kanske därför jag lägger ner så otroligt mycket tid och energi på mina vänner, för att kompromissa mot något jag alltid fått höra om mig själv. Andra dåliga sidor jag har är att jag är otålig, oekonomisk och ofta väldigt rastlös. Rastlösheten ser jag mycket som en styrka, men ibland är den ju ganska störig för folk i min omgivning.

 

 

Jag är social, utåtriktad och lojal mot mina vänner. Det är nog de sidorna jag värderar högst. Jag tycker det är så skönt att jag inte har svårt att småprata eller mingla på tillställningar, att jag har lätt att komma på samtalsämnen och för att ställa frågor. Vänskap är också något jag värderar väldigt högt i mitt liv och de som kommer mig nära släpper jag inte.

 

Alltid den som är längst från dörren. Vet inte varför, tycker det är obehagligt? Haha.

 

Det mesta egentligen, men pop och indiepop ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

 

Jag är en person som har lätt till tårar. Om jag är ledsen så visar jag det. När Isa gick bort grät jag 48 timmar i sträck, somnade gråtandes och vaknade gråtandes. Sen bara slutade det, som att jag torkat ut inombords. Tror att det är bra att man släpper ut allt, att man bara gråter tills det tar slut och sedan går man vidare. Men i vardagen överlag gråter jag inte särskilt ofta.

 

 

Brukar be Dan att dammsuga men gör det aldrig själv, haha. Tycker att det är typ det tråkigaste i hela världen.

 

Oftast någon ABBA-låt, haha.

 

Pengar så att jag både kan åka till Rom och Portugal i sommar.

 

Taaaacooooos! Man kan ju variera det i hundra år. Älskar annars att ha räkmyskväll hemma.