Min Svarta Blogg

Blusen är från Kapp Ahl, jeansen från Gina (som ni vet) och skorna från Din Sko. Min kollega tyckte jag såg ut som en pepparkaka och jag förstår vad han menar. Jag gillar pepparkakor så jag tar det som en komplimang. Efter besöket på Wedding Store åt vi pizza på Far i hatten för att fira vår fina vän Amandas 30-års dag!

 

På tal om brudklänningar och sådär. Jag tänker en del på framtiden just nu, som nog ganska lätt faller sig naturligt när man planerar bröllop. Jag och Dan brukar inte prata om barn särskilt ofta och vi tror inte att vi vill ha en särskilt stor familj. Vi ser inte framför oss att vi ska ha ett gäng barn och ett eget litet fotbollslag. Det är inget fel med det, men ordet "familj" lägger sig som ett tryck över mitt bröst just nu. Kanske är det för att jag själv har vuxit upp i en så stor familj och alltid känt mig lite utanför.

 

När jag sitter hos min terapeut och gång på gång säger "familjen ska ju vara det största man har", undrar hon vem som har hittat på den regeln. Det behöver inte vara så. Jag har alltid tytt mig till och lagt ner hela min själ i mina vänner. Jag har gjort det för att de ger mig lika mycket tillbaka. Något som jag kan känna att jag inte alltid har fått.

 

Jag vet att jag vill ha barn. Men när (och OM) den dagen väl kommer vill jag känna att jag kan ge allt jag har till detta lilla knyte. Och kanske blir det bara ett, vi får se. Behöver alla verkligen ha syskon? För vad betyder att dela blod och gener när det är allt det är. När det inte finns någonting annat. Som en kropp med skelett, muskler och organ men utan blod som transporterar syre.

 

Självklart är detta inget jag behöver fundera på nu, men ändå finns det där i bakgrunden som en blöt filt en kall novembermorgon.